En underbar man...
Pa är underbar, någon som hört det förut?
Ärlighet varar längst, jag vill inte ha sex längre. Har väl inte velat haft det egentligen. Jo köttsligt, käre tid vad man längtade. Notera "längtade" Jag har tappat sexlusten =) Vet ni hur underbart det är eller? Hjärtat och kroppen sammarbetar för en gångs skull!
I natt hände dock en mycket konstig grej. Jag var trött vid 21 som vanligt. Det var fotboll på tv så jag kunde ju glömma att få se på något annat program. Förstår inte att fotboll kan vara så beroendeframkallande för vissa personer. Han kunde inte ens låta mig byta kanal under pausen. Jag tog ett bad, jätte härligt och jag somnade en sväng. (Jag vet att somna i ett badkar inte är att rekomendera. Men Gud finns där och vakar även då.)
Jag gick upp igen runt 21:30 och frös som ett asplöv. Tog mig ett täcke och gick och tittade på fotboll med läsning som varvning. När matchen var slut ville jag bara sova. Så jag gick och la mig och Pa skulle komma strax därpå. Helt ärligt kommer jag inte ihåg om jag var vaken när han kom och la sig. Jag vaknade till någon gång under natten med Pas armar om mig men var för trött för att riktigt vakna och notera tid. Han sov inte det visste jag eftersom han rörde på sig men jag somnade om.
Från det att jag vaknat första gången till det att jag vaknade nästa drömde jag en mycket konstig dröm.
Vi var i ett hus, ett stort hus och skulle få hyra det, plötsligt var det vårat och det var rena drömbostaden. Vårat barn var fött och jag skulle ut och gå med henne/honom i vagn. I drömmar hoppar ju tiden väldigt och plötsligt var jag tillbaka till det röda huset där Pa bjöd mig på något att dricka. Jag tuppade av och i drömmen gick jag in i hans huvud, hans tankar. Jag fick skepnaden av Duffy duck (Den spottande svarta ankan) Och han tog först av mig tröjan, han letade efter något men jag kan inte komma ihåg nu exakt vad det var. När han inte hittade det han sökte öppnade han min kropp, låter groteskt kanske men han skärde helt enkelt ett hål i duffy duck och började plocka upp saker ur mitt liv. Letade och letade, hittade maten jag ätit (I nytt skick) och så vidare, världens knas dröm. När han hade grävt igenom varje tum av min kropp och det bara var skalet kvar imprensip så fick han se jesus och Gud. Längst ner, väl bevarat hittade han slutligen det han letat efter. Bilden av Jesus var tydligst och han var skimrande Gud visste man liksom att Han bara fanns där. det var ingen klar bild. Han hade letat efter något hos mig och till slut, när han sökt igenom var del, hittade han det.
Här vaknade jag upp och var rätt pigg, jag sa något till Pa som svarade att han inte hade sovit. Och han tillade att det hade jag gjort. Klockan var två och jag tyckte så synd om honom. Jag hade vaknat upp i hans famn och det var det mysigaste sättet jag vaknat på, på länge. Han höll om mig så varmt att hela jag kände mig omfamnad. Men jag var varm, trodde att jag skulle förgås under duntäcket jag sov under. Han la över mig en filt när jag sparkade av mig täcket och jag kröp tillbaka till hans famn. Vi låg rätt länge vakna och bara fanns till en sväng. Myspyste bara.
En liten hemlighet: Mitt upp i mysandet fick jag sådan extrem lust att be för honom. Så jag lade min ena hand mot hans höft och den andra hade jag lutande mot hans högra bröst och så bad jag tyst. Han som tidigare hade myspyst och grejat slappnade av som av en blixt och jag kunde lugnt be samtidigt som jag förundrades över hur lugn han blivit. Jag kanske inte ska berätta i detalj vad jag bad om, kan låta lite grymt i "öron som inte hör" eller vad man ska säga. Men det var mäktigt, Guds ande är så mäktig att det är svårt att förklara. När jag avslutade bönen kände jag mig fridfull och jag la mig till rätta på hans arm igen.
Han lade sin hand över min mage och jag lade mina händer över hans. För första gången under hela tiden låg han med handen över barnet. Jag vet inte om han ens tänkte på det, men det gjorde jag kan jag lova. Och oj vad jag önskade att han kunde ha känt hur barnet grejade runt precis då.
Ja kvällen var förunderlig, underbart förunderlig:
Vi hade inte sex
Jag drömde om hur han letade efter något. Och fann det han sökte, Jesus.
Jag vaknade upp i hans famn
Jag bad för honom, som blev lugn
Han lade sin hand över vårat barn för första gången någonsin.
Jag kände mig mer hemma hos honom då än jag gjort någonsin tror jag. Hemma på ett helt annat plan än det fysiska.
För första gången på länge bad jag med en ande full av kraft, totalfull.
Så vidare. Jag har börjat läsa en bok (Som jag tidigare gav upp hoppet på eftersom jag aldrig fick något fäste)
Boken heter "Den sista frontlinjen" och är skriven av en fd. muslim.
Bokens syfte är att visa vad Islam är, att förbereda människor att gå in i diskussion med muslimer och att förstå Islams sätt att tänka. Boken är kanon bra, man får en inblick i Islams historia, sedan visar han skillnaden mellan bibeln och koranen, lngre än så har jag inte kommit. han ger läsaren helt enkelt en inblick i det muslimska tänkandet. han skrev även en mening som stämmer så bra in på min man och hela hans familj.
"Många muslimer vet inte vad det står i koranen, vad de kan/utövar är det de har fått höra och det deras kultur har lärt dem" Man kan säga att de som inte kan läsa koranen (som tills alldeles nyligen bara fanns med arabisk text.) Helt enkelt är en gren av Islam. En del av något som egentligen inte finns. Många Gambiana jag pratat med, pratar om Gud som oss kristna, en kärleksfull Gud som älskar oss människor så till den grad att han lät sin ende son dö för att VÅRA synder skulle bli förlåtna. Islams gud är en helt annan Gud.
I romarbrevet 5:8 (Bibeln) kan man läsa: "Men Gud bevisar Sin kärlek till oss Däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.
I Sura 3:29 (koranen) står det: " Säg: Lyd allah och aposteln! ty vänder ni er bort, så älskar allah förvisso ej de otrogna."
Någon som ser en viss skillnad mellan de båda Gudarna eller är jag ensam om det.
Alla syndare upp med en hand, jag kan räcka upp min på en gång. Jag var syndare, jag är syndare, men en förlåten sådan. Ett sådant ting som förlåtelse finns det inte mycket om i koranen, "allah älskar ej de otrogna" Vad är en trogen? Människor är inte trogna till fulla, det hör inte till våran natur att aldrig tvivla.
Att Gambia inte är ett kristet land var för mig förut helt oförstående. Nu vet jag varför, de vet helt enkelt inte vad det är de tror på, egentligen. Okej, en del har säker super koll på vad Koranen säger, men inte de 100 eller fler jag träffade på när jag var därborta, de trodde på en Gud som älskade syndare, som älskade människor.
Vad de inte tror på är att jesus är Guds son, tradition säger jag, kultur säger jag, uppväxt säger jag. Att de inte tror är för att de fått lära från barnsben att Isa (Jesus) bara var en profet. De ser inte sanningen om den så skulle stå mitt framför ögonen på dem, för de väljer att blunda. Och vem skulle inte det, hela deras världsbild skulle juh gå om intet om de började tro, eller?
Jag låter möjligtvis radikal. Jag är Fräslst jag vet hur Gud gör under, hur Jesus älskar.
Hade jag inte vetat det hade jag inte kunnat säga något om det.
Nu ska jag gå, krams på er
Ärlighet varar längst, jag vill inte ha sex längre. Har väl inte velat haft det egentligen. Jo köttsligt, käre tid vad man längtade. Notera "längtade" Jag har tappat sexlusten =) Vet ni hur underbart det är eller? Hjärtat och kroppen sammarbetar för en gångs skull!
I natt hände dock en mycket konstig grej. Jag var trött vid 21 som vanligt. Det var fotboll på tv så jag kunde ju glömma att få se på något annat program. Förstår inte att fotboll kan vara så beroendeframkallande för vissa personer. Han kunde inte ens låta mig byta kanal under pausen. Jag tog ett bad, jätte härligt och jag somnade en sväng. (Jag vet att somna i ett badkar inte är att rekomendera. Men Gud finns där och vakar även då.)
Jag gick upp igen runt 21:30 och frös som ett asplöv. Tog mig ett täcke och gick och tittade på fotboll med läsning som varvning. När matchen var slut ville jag bara sova. Så jag gick och la mig och Pa skulle komma strax därpå. Helt ärligt kommer jag inte ihåg om jag var vaken när han kom och la sig. Jag vaknade till någon gång under natten med Pas armar om mig men var för trött för att riktigt vakna och notera tid. Han sov inte det visste jag eftersom han rörde på sig men jag somnade om.
Från det att jag vaknat första gången till det att jag vaknade nästa drömde jag en mycket konstig dröm.
Vi var i ett hus, ett stort hus och skulle få hyra det, plötsligt var det vårat och det var rena drömbostaden. Vårat barn var fött och jag skulle ut och gå med henne/honom i vagn. I drömmar hoppar ju tiden väldigt och plötsligt var jag tillbaka till det röda huset där Pa bjöd mig på något att dricka. Jag tuppade av och i drömmen gick jag in i hans huvud, hans tankar. Jag fick skepnaden av Duffy duck (Den spottande svarta ankan) Och han tog först av mig tröjan, han letade efter något men jag kan inte komma ihåg nu exakt vad det var. När han inte hittade det han sökte öppnade han min kropp, låter groteskt kanske men han skärde helt enkelt ett hål i duffy duck och började plocka upp saker ur mitt liv. Letade och letade, hittade maten jag ätit (I nytt skick) och så vidare, världens knas dröm. När han hade grävt igenom varje tum av min kropp och det bara var skalet kvar imprensip så fick han se jesus och Gud. Längst ner, väl bevarat hittade han slutligen det han letat efter. Bilden av Jesus var tydligst och han var skimrande Gud visste man liksom att Han bara fanns där. det var ingen klar bild. Han hade letat efter något hos mig och till slut, när han sökt igenom var del, hittade han det.
Här vaknade jag upp och var rätt pigg, jag sa något till Pa som svarade att han inte hade sovit. Och han tillade att det hade jag gjort. Klockan var två och jag tyckte så synd om honom. Jag hade vaknat upp i hans famn och det var det mysigaste sättet jag vaknat på, på länge. Han höll om mig så varmt att hela jag kände mig omfamnad. Men jag var varm, trodde att jag skulle förgås under duntäcket jag sov under. Han la över mig en filt när jag sparkade av mig täcket och jag kröp tillbaka till hans famn. Vi låg rätt länge vakna och bara fanns till en sväng. Myspyste bara.
En liten hemlighet: Mitt upp i mysandet fick jag sådan extrem lust att be för honom. Så jag lade min ena hand mot hans höft och den andra hade jag lutande mot hans högra bröst och så bad jag tyst. Han som tidigare hade myspyst och grejat slappnade av som av en blixt och jag kunde lugnt be samtidigt som jag förundrades över hur lugn han blivit. Jag kanske inte ska berätta i detalj vad jag bad om, kan låta lite grymt i "öron som inte hör" eller vad man ska säga. Men det var mäktigt, Guds ande är så mäktig att det är svårt att förklara. När jag avslutade bönen kände jag mig fridfull och jag la mig till rätta på hans arm igen.
Han lade sin hand över min mage och jag lade mina händer över hans. För första gången under hela tiden låg han med handen över barnet. Jag vet inte om han ens tänkte på det, men det gjorde jag kan jag lova. Och oj vad jag önskade att han kunde ha känt hur barnet grejade runt precis då.
Ja kvällen var förunderlig, underbart förunderlig:
Vi hade inte sex
Jag drömde om hur han letade efter något. Och fann det han sökte, Jesus.
Jag vaknade upp i hans famn
Jag bad för honom, som blev lugn
Han lade sin hand över vårat barn för första gången någonsin.
Jag kände mig mer hemma hos honom då än jag gjort någonsin tror jag. Hemma på ett helt annat plan än det fysiska.
För första gången på länge bad jag med en ande full av kraft, totalfull.
Så vidare. Jag har börjat läsa en bok (Som jag tidigare gav upp hoppet på eftersom jag aldrig fick något fäste)
Boken heter "Den sista frontlinjen" och är skriven av en fd. muslim.
Bokens syfte är att visa vad Islam är, att förbereda människor att gå in i diskussion med muslimer och att förstå Islams sätt att tänka. Boken är kanon bra, man får en inblick i Islams historia, sedan visar han skillnaden mellan bibeln och koranen, lngre än så har jag inte kommit. han ger läsaren helt enkelt en inblick i det muslimska tänkandet. han skrev även en mening som stämmer så bra in på min man och hela hans familj.
"Många muslimer vet inte vad det står i koranen, vad de kan/utövar är det de har fått höra och det deras kultur har lärt dem" Man kan säga att de som inte kan läsa koranen (som tills alldeles nyligen bara fanns med arabisk text.) Helt enkelt är en gren av Islam. En del av något som egentligen inte finns. Många Gambiana jag pratat med, pratar om Gud som oss kristna, en kärleksfull Gud som älskar oss människor så till den grad att han lät sin ende son dö för att VÅRA synder skulle bli förlåtna. Islams gud är en helt annan Gud.
I romarbrevet 5:8 (Bibeln) kan man läsa: "Men Gud bevisar Sin kärlek till oss Däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.
I Sura 3:29 (koranen) står det: " Säg: Lyd allah och aposteln! ty vänder ni er bort, så älskar allah förvisso ej de otrogna."
Någon som ser en viss skillnad mellan de båda Gudarna eller är jag ensam om det.
Alla syndare upp med en hand, jag kan räcka upp min på en gång. Jag var syndare, jag är syndare, men en förlåten sådan. Ett sådant ting som förlåtelse finns det inte mycket om i koranen, "allah älskar ej de otrogna" Vad är en trogen? Människor är inte trogna till fulla, det hör inte till våran natur att aldrig tvivla.
Att Gambia inte är ett kristet land var för mig förut helt oförstående. Nu vet jag varför, de vet helt enkelt inte vad det är de tror på, egentligen. Okej, en del har säker super koll på vad Koranen säger, men inte de 100 eller fler jag träffade på när jag var därborta, de trodde på en Gud som älskade syndare, som älskade människor.
Vad de inte tror på är att jesus är Guds son, tradition säger jag, kultur säger jag, uppväxt säger jag. Att de inte tror är för att de fått lära från barnsben att Isa (Jesus) bara var en profet. De ser inte sanningen om den så skulle stå mitt framför ögonen på dem, för de väljer att blunda. Och vem skulle inte det, hela deras världsbild skulle juh gå om intet om de började tro, eller?
Jag låter möjligtvis radikal. Jag är Fräslst jag vet hur Gud gör under, hur Jesus älskar.
Hade jag inte vetat det hade jag inte kunnat säga något om det.
Nu ska jag gå, krams på er
Sweet
Jag var in och läste en nyskriven blogg av Hannah, så konstig tyckte jag väl inte att hon tänkte. Det lät juh ungefär som när jag funderar mycket, fast, jag kan ju förstå hennes sätt att tänka helt totalt fel.
Hon hade iaf världens underbaraste text inlaggd.
Me love the text =)
Tro på att Gud finns där just för dig!
Tro på att Jesus älskar dig!
Tro på att allt kan fixa sig!
Hon hade iaf världens underbaraste text inlaggd.
Me love the text =)
Tro på att Gud finns där just för dig!
Tro på att Jesus älskar dig!
Tro på att allt kan fixa sig!
Många funderingar igår kväll
Jag satt och såg på trons värld igår med farmor min. Jag är ju kristen och har ganska så jätte bra syn på vad jag tror på och håller kärt. Det handlade om de katolska kyrkorna och att många tyckte att det var dags att mordanisera dem. Det handlade framför allt om tre personer.
En fd. präst som hittat kärleken och avsagt sig prästskapet.
En kvinna som tyckte att även kvinnor skulle få bli prästvigda, hon själv hade blivit vigd på en båt.
Och så en grupp män som startat en organisation där man ska förnya de gamla idéerna.
Den enda av dessa tre jag tyckte hade en sund syn på det hela var gruppen med män.
De var inte ute efter att starta något slags krig mellan präster och "Normala" människor som man kunde tycka de andra två hade. Gruppen ville att de alla skulle hamna på samma plan (jag höll med förutom det att jag tycker att Jesus ska ha en högre plats än oss vanliga döda. Med fler idéer som inte alls lät så dumma.
Kvinnan som vigts till diakonissa tyckte att de skulle starta någon slags revolution mot kyrkan, men jag menar vad ska det hjälpa mot mer än att splittra kyrkan ännu mer. Hon pratad eom att en kvinnlig syn i det manliga hade varit bra. Och ja, jag håller med, men de behöver inte gömma sig på en båt och bli diakonissor för det. det finns andra sätt att bli hörd på.
Mannen som gift sig hade också en liten halvknasig idé då han nog glömt varför man väljer ett liv i cellibat. Jag vet varför man väljer det, jag är en person som inte gjort det och vet konsekvenserna av det valet. Spciellt då jag inte är gift utan bara hade sex "För skojs skull" Konsekvenserna i det här fallet var inte barnet utan det att man tappar en bit av kontakten man haft med pappa sin i himlen. Man kan inte koncentrera sig på Gud lika mycket när man även måste se till sin fru och hennes behov.
Jag vill inte med det säga att det är super bra med celibat, men att mäniskor borde uppmuntra till det, inte se på det som något åldeomligt och fånigt.
I den frågan vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Protestantiska präster gifter sig och skaffar barn, men inte vet jag om de prästerna är så mycket bättre på sitt jobb...
Jag blev att tänka på prästerna i svenska kyrkan. Jag har träffat en kvinnlig präst som verkar bry sig om vad bibeln säger och inte bara o vad männiksor vill höra, för det är inte det kristendommen handlar om (Att säga det folk vill höra) Jag läste i morse i tidningen där en kvinnlig präst uttalat sig om Gud och vad/vem han/hon/den är. Jag måste säga att när jag läser sådana uttalanden så håller jag med katolska tron där det säger att kvinnor inte ska bli präster,
Men pastorer, oh älskade kvinnliga pastorer som talar direkt från Himlen utan mellanhänder. Snacka om att man tackar Gud för dem. Tack Gud för Camilla, tack underbara Herre för henne!
Okej, så lite tankar sådär om tro.
Det är såhär jag tänker, take it or leave it.
En fd. präst som hittat kärleken och avsagt sig prästskapet.
En kvinna som tyckte att även kvinnor skulle få bli prästvigda, hon själv hade blivit vigd på en båt.
Och så en grupp män som startat en organisation där man ska förnya de gamla idéerna.
Den enda av dessa tre jag tyckte hade en sund syn på det hela var gruppen med män.
De var inte ute efter att starta något slags krig mellan präster och "Normala" människor som man kunde tycka de andra två hade. Gruppen ville att de alla skulle hamna på samma plan (jag höll med förutom det att jag tycker att Jesus ska ha en högre plats än oss vanliga döda. Med fler idéer som inte alls lät så dumma.
Kvinnan som vigts till diakonissa tyckte att de skulle starta någon slags revolution mot kyrkan, men jag menar vad ska det hjälpa mot mer än att splittra kyrkan ännu mer. Hon pratad eom att en kvinnlig syn i det manliga hade varit bra. Och ja, jag håller med, men de behöver inte gömma sig på en båt och bli diakonissor för det. det finns andra sätt att bli hörd på.
Mannen som gift sig hade också en liten halvknasig idé då han nog glömt varför man väljer ett liv i cellibat. Jag vet varför man väljer det, jag är en person som inte gjort det och vet konsekvenserna av det valet. Spciellt då jag inte är gift utan bara hade sex "För skojs skull" Konsekvenserna i det här fallet var inte barnet utan det att man tappar en bit av kontakten man haft med pappa sin i himlen. Man kan inte koncentrera sig på Gud lika mycket när man även måste se till sin fru och hennes behov.
Jag vill inte med det säga att det är super bra med celibat, men att mäniskor borde uppmuntra till det, inte se på det som något åldeomligt och fånigt.
I den frågan vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Protestantiska präster gifter sig och skaffar barn, men inte vet jag om de prästerna är så mycket bättre på sitt jobb...
Jag blev att tänka på prästerna i svenska kyrkan. Jag har träffat en kvinnlig präst som verkar bry sig om vad bibeln säger och inte bara o vad männiksor vill höra, för det är inte det kristendommen handlar om (Att säga det folk vill höra) Jag läste i morse i tidningen där en kvinnlig präst uttalat sig om Gud och vad/vem han/hon/den är. Jag måste säga att när jag läser sådana uttalanden så håller jag med katolska tron där det säger att kvinnor inte ska bli präster,
Men pastorer, oh älskade kvinnliga pastorer som talar direkt från Himlen utan mellanhänder. Snacka om att man tackar Gud för dem. Tack Gud för Camilla, tack underbara Herre för henne!
Okej, så lite tankar sådär om tro.
Det är såhär jag tänker, take it or leave it.
