Vecka 25 =)
Så är man inne i nästa vecka... =) *super glatt leende*
På torsdag ska jag till Pa och på fredag ska vi till mvc. Det ska bli skojs.
I helgen var Pas syster i Falun en sväng. Jag vart super trött. Mot källen var jag på tjejgrupp med girlzen och efter det åkte jag till Falun. Jag var super duper trött när jag väl kom fram runt elva. Jag hade jätte lust at bara gå och lägga mig. Men först lära jg ju hälsa på gästerna. Jali behövde hjälp med datorn och Pa tyckte att vi kunde ta det idag så att allt var klart att bara skriva ut imorgon. (Han har ingen skrivare utan måste till bibblan) Så vi började och var klara två!!! TVÅ Jag har inte lagt mig så sent på länge. Och vi kom ju inte i säng på en gång endå.
På natten så var Pa så underbar som han bara kunde vara. Helt plötsigt lägger han handen på magen och verkligen bara myser. Jag blev helt paff. Nog för att han har haft handen mot magen. Men nu ar det verkligen bara "Perfekt" Det var som om det var mellan han och bebis. Jätte gulligt.
På lördagsmorgonen ville jag bara SOVA. Men nej då. Vi skulle ju skriva ut allt papper. Så det var det vi gjorde vi cyklade till stan. Det var kokhett och Gambia kändes inte så långt borta längre. När vi väl kom fram så var det stängt, det var ju annandag pingst. DET hade jag inte tänkt på. Så vi köpte frukt och så tog vi oss hem igen. Jag gick! Cykeln var super knas.
När vi äl kom hem sprang Pa ner till grannarna och frågade dem om han kunde få låna deras skrivare. Några minuter senare kommer han upp med en skrivare. "Det är våran om den fungerar"
Vi fick en skrivare och papper men... ingen installations cd. Så det var ut på internet för att ladda hem.
När allt var klart, DÅ kommer grannarna med cdskivan. Bra tajming, eller inte. Det fungerade iaf =) Så nu har han en skrivare. Sedan var det en massa mera krångel men det fick ett lyckligt slut.
Sedan kom Fsarr med barnen och det blev fullt hus. Jag gillar henne, hon är så enkel på något sätt. Super söt människa. De böjade att prata om att gå hem vid sju på kvällen men kom inte hem fören vid halv tolv. Så det blev ännu en lång dag. Pa åkte till Mendi och firade hans födelsedag vid halv nio.
Innan han åkte lät det så här:
"Jag kommer hem vid nio halv tio"
"Jag kommer hem vid halv tio"
"Jag är hemma senast 10"
"Jag kommer mellan tio och halv elva"
Klockan 12 skickade jag ett mess och frågade om han var okej. Då var han påväg hem.
Som sagt Afrikaner och tid har aldrig gått hand i hand.
Runt ett något kom han och la sig tror jag. Jag har lite minnesluckor eftrsom jag faktiskt sov mellan det att han kom hem och gick och la sig.
På med lyset så att man inte har en chans att sova. Han trodde att jag legat vaken, jamen glöm det älskling.
Han vart förlåten gånger tusen när han drog in mig i famnen och la handen över magen. Super sötz,
http://www.gravid.se/
Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion.
De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.
Herre ta hand om min lilla ängel.
Och ängelns pappa!
Amen
6 MÅNADER
Ahh... Idag är det sex månader...
24 veckor... Love it!
Har precis haft muntligt nationellaprov i engelska... det var... kul... eller något...
http://www.gravid.se/
Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.
Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop.
På fredag eller lördag ska jag till Pa... *thihi* Yaya och Foday kommer dit =) Jag är glad... Super glad...
Sötnosarna... Om inte Foday vet om att jag är gravid sedan förut kommer han att få veta det då... Undrar vad den lille mannen säger... hmm...
Krams
Mardrömmar sovande och vaken
Nog för att jag längtar efter att föda bebis men jag har sådana mardrömmar om vad som kan hända.
Mardrömmar när jag sover och när jag är vaken.
För några nätter sedan drömmde jag att jag födde min bebis, helt smärtfritt. det var lite häftigt egentligen. Bebisen sparkade och hade sig i magen så att fötterna syntes klart och tydligt jag kunde hålla i foten genom magen typ.
Sedan så var det någon där som bara drog ut bebisen. Och jag kan fortfarande känna hur det kändes att ha den lilla i famnen trots att det bara var en dröm. Han/hon var alldeles kladdig men så söööt. Sedan så ringde telefonen jag svarade och bebisen lyckades på något sätt trassla sig ur mitt grepp och ramla rakt ner i kakelplattorna i golvet där jag stod. Hela barnet skrumpnade ihop till något fosilliknande och var död. Det var hemskt. det är hemskt jag kan fortfarande känna hur hjärtat stannade när jag såg hur barnet slingrade sig ur mitt grepp. Fortfarande känna bebisen när den rörde sig omkring. Usch... Nej inge kul.
Sedan har jag skräcksenarion framför mig när jag är i vaket tillstånd.
Att Pas mamma eller släktingar ska ta barnet och omskära det. Usch, vill inte. Det blev ännu värre sedan jag fick veta att de ska bjuda in hans mor att bo här i tre månader runt bebis födelse. Samtidigt förstår jag Pa, han vill att hans mamma ska se bebis innan hon dör. Men iaf, hon kommer lägga sig i så fruktansvärt. Usch... Jag överdriver nog, men egentligen känner jag inte människan. Hon kan vara hur förstående som hellst. Bara det att... nej, litar inte på henne. Om hon bara var som min farmor, min söta lilla farmor, snacka om svärmorsdröm. Tack och lov att hon finns så att man har någonstans att rymma en eftermiddag eller något med barnet om man inte orkar vill säga.
Pa litar jag på, han skulle aldrig göra något. Men det blir en helt annan sak.
Så imorgon är det skola. Ska bli skönt faktiskt... Skola, skola, skola =)
Thihi så härligt.
Krams
Vecka 23
Nu tycks tiden gå fort... När vi är tillbaka till skolan på måndag är det exakt en månad kvar innan vi har sommaruppehåll... Sedan kommer bebis =)
www.gravid.se
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.
Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.
Ibland blir jag så glad över liten att jag har svårt att veta vad jag ska ta vägen.
Hela mitt inre bara bubblar av glädje... så häftigt....
www.gravid.se
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.
Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.
Ibland blir jag så glad över liten att jag har svårt att veta vad jag ska ta vägen.
Hela mitt inre bara bubblar av glädje... så häftigt....
Bästa som hänt sedan jag blev frälst.
Idag fick jag en helt annan syn på bebis, först ringde Amanda hon hade berättat för sin mor, platsmamma och far att jag ska ha bebis. Och så deras syn på livet etc.
När jag la på telefonen vart jag så glad. Bebis är verkligen det bästa som hänt mig. Jag blir så glad av ett litet foster, som numera är ett barn, men iaf. Och i tanken hörde jag mig själv säga. Det här är det bästa som har hänt sedan jag blev frälst.
Underbara Jesus, vad skulle jag vara utan dig? Ingenting, tänk, hade jag inte haft Dig, hade jag inte haft något.
Min lilla bebis, min lilla underbara bebis som bara blir större och större. Jag kan inte sluta tänka på bilden av när liten dricker fostervatten. det var så sött på något outgrundligt sätt.
Min mage börjar hårdna allt mer och det är med glädje jag ser den växa och bli supersize, typ som när jag var liten, men då var det juh bara för att jag var allmänt tjock. Nu har jag ett till litet liv som ska få plats.
Oj vilket elände jag kommer få om ungen blir som mig när jag var liten. Snacka om att jag kommer sitta och gråta av trötthet efter några veckor. men jag längtar efter det. Jag vet hur det är att vara så trött att man gråter, oj hjälp vad det är hemskt. Men anledningen till att jag kommer bli det nu, det är juh fantastiskt. men det är juh bara om bebis blir som mig. Blir den som Nette var när hon var bebis så kommer jag juh få värsta drömbarnet.
Åh vad jag längtar till augusti. Min lilla bebis, min lilla, lilla bebis...
Öj en till super bra grej jag kom på precis, nu har jag ju en anledning till varför jag inte vill "leva livet" *skrattar*
Jag vill inte vara ung och hinna med allt man ska hinna innan man blir för "gamal". en vecka i Gambia räckte för att jag skulle förstå det till fullo. Jag är ingen ute tjej. Jag älskar att umgås med människor, verkligen stortrivs. Men med människor som är nyktra, som är så pass gamla att de "lekt" av sig. Jag älskar att vara ute bland människor som är sociala. Men det finns inget bättre än att vara med människor från kyrkan.
Och vad kan vara härligare än att sitta med sin pojkvän och sin dotter/son en kväll och bara finnas till?
Finns det något som får huvudet så klarvaket som när man vittnar för människor? Nej, det kan jag inte påstå.
jag längtar tillbaka till när sökande människor drogs till mig som bin till socker. (fast det förstod jag juh inte då)
Och jag längtar tillbaka till gemenskapen i kyrkan.
Hur kan människor säga att barn förstör och kommer emellan när barn är det underbaraste som finns.
Jag VILL vara hemma med bebis istället för att gå ut på krogen.
Jag VILL spara ihop pengar i flera år så att hela familjen kan åka på semester än att jag själv drar iväg på något hippit skit.
Jag VILL hellre ta hand om min bebis än att gå klart skolan.
Varför kan inte människor fatta det? Är det så svårt att förstå att livet inte blir förstört av ett barn, att det faktiskt finns tonåringar som INTE vill vara ute och festa och "leka."?
Jag har velat bli hemmafru med barn sedan jag var 12. HALLO, skulle den idéen ändrat sig skulle den väl ha gjort det vid det här laget. å jag blir så tjurig när allt, alltid handlar om att man inte hunnit sett allt i livet. Vad är det som säger att man inte kan se allt med ett barn?
Fast förhållande, en underbar man, massor med barn och en eller flera bra församlingar, ja det ÄR livet.
always oldminded, that's what I am... take it or live it, don't try to change it.
Jag är glad att Pa är pappan, nog för att livet vore 100gånger lättare om han varit frälst. Men jag kan inte tänka mig en bättre far egetnligen. han är förnuftig, han har nästan "lekt av sig," youngminded!
Han har en perfekt ålder i mina ögon... En kille som är mellan 28 och 38 är perfekt för mig, enligt mig, och vem kan veta bättre än jag på den punkten? (Gud vet alltid bäst, men om man talar om människor)
Han är snäll, givmild, go och glad men samtidigt sätter han mig på plats och låter mig inte bossa över honom. Och det är så jag vill ha det. Jag behöver en man som är som Pa. Han är en bra blandning mellan att lyssna och prata. Mellan att bestämma och låta mig bestämma. Och han kommer bli en helt underbar pappa, han ser verkligen fram emot barnet, även om det inte alltid verkar så, så oj, ni skulle höra honom ibland. Så underbar...
My heart indeed they gonna be.
Jesus, tusen miljoners trilljoners tack för min bebis!!!
När jag la på telefonen vart jag så glad. Bebis är verkligen det bästa som hänt mig. Jag blir så glad av ett litet foster, som numera är ett barn, men iaf. Och i tanken hörde jag mig själv säga. Det här är det bästa som har hänt sedan jag blev frälst.
Underbara Jesus, vad skulle jag vara utan dig? Ingenting, tänk, hade jag inte haft Dig, hade jag inte haft något.
Min lilla bebis, min lilla underbara bebis som bara blir större och större. Jag kan inte sluta tänka på bilden av när liten dricker fostervatten. det var så sött på något outgrundligt sätt.
Min mage börjar hårdna allt mer och det är med glädje jag ser den växa och bli supersize, typ som när jag var liten, men då var det juh bara för att jag var allmänt tjock. Nu har jag ett till litet liv som ska få plats.
Oj vilket elände jag kommer få om ungen blir som mig när jag var liten. Snacka om att jag kommer sitta och gråta av trötthet efter några veckor. men jag längtar efter det. Jag vet hur det är att vara så trött att man gråter, oj hjälp vad det är hemskt. Men anledningen till att jag kommer bli det nu, det är juh fantastiskt. men det är juh bara om bebis blir som mig. Blir den som Nette var när hon var bebis så kommer jag juh få värsta drömbarnet.
Åh vad jag längtar till augusti. Min lilla bebis, min lilla, lilla bebis...
Öj en till super bra grej jag kom på precis, nu har jag ju en anledning till varför jag inte vill "leva livet" *skrattar*
Jag vill inte vara ung och hinna med allt man ska hinna innan man blir för "gamal". en vecka i Gambia räckte för att jag skulle förstå det till fullo. Jag är ingen ute tjej. Jag älskar att umgås med människor, verkligen stortrivs. Men med människor som är nyktra, som är så pass gamla att de "lekt" av sig. Jag älskar att vara ute bland människor som är sociala. Men det finns inget bättre än att vara med människor från kyrkan.
Och vad kan vara härligare än att sitta med sin pojkvän och sin dotter/son en kväll och bara finnas till?
Finns det något som får huvudet så klarvaket som när man vittnar för människor? Nej, det kan jag inte påstå.
jag längtar tillbaka till när sökande människor drogs till mig som bin till socker. (fast det förstod jag juh inte då)
Och jag längtar tillbaka till gemenskapen i kyrkan.
Hur kan människor säga att barn förstör och kommer emellan när barn är det underbaraste som finns.
Jag VILL vara hemma med bebis istället för att gå ut på krogen.
Jag VILL spara ihop pengar i flera år så att hela familjen kan åka på semester än att jag själv drar iväg på något hippit skit.
Jag VILL hellre ta hand om min bebis än att gå klart skolan.
Varför kan inte människor fatta det? Är det så svårt att förstå att livet inte blir förstört av ett barn, att det faktiskt finns tonåringar som INTE vill vara ute och festa och "leka."?
Jag har velat bli hemmafru med barn sedan jag var 12. HALLO, skulle den idéen ändrat sig skulle den väl ha gjort det vid det här laget. å jag blir så tjurig när allt, alltid handlar om att man inte hunnit sett allt i livet. Vad är det som säger att man inte kan se allt med ett barn?
Fast förhållande, en underbar man, massor med barn och en eller flera bra församlingar, ja det ÄR livet.
always oldminded, that's what I am... take it or live it, don't try to change it.
Jag är glad att Pa är pappan, nog för att livet vore 100gånger lättare om han varit frälst. Men jag kan inte tänka mig en bättre far egetnligen. han är förnuftig, han har nästan "lekt av sig," youngminded!
Han har en perfekt ålder i mina ögon... En kille som är mellan 28 och 38 är perfekt för mig, enligt mig, och vem kan veta bättre än jag på den punkten? (Gud vet alltid bäst, men om man talar om människor)
Han är snäll, givmild, go och glad men samtidigt sätter han mig på plats och låter mig inte bossa över honom. Och det är så jag vill ha det. Jag behöver en man som är som Pa. Han är en bra blandning mellan att lyssna och prata. Mellan att bestämma och låta mig bestämma. Och han kommer bli en helt underbar pappa, han ser verkligen fram emot barnet, även om det inte alltid verkar så, så oj, ni skulle höra honom ibland. Så underbar...
My heart indeed they gonna be.
Jesus, tusen miljoners trilljoners tack för min bebis!!!
22 veckan... =P
Jaha, så man är inte i 18.e utan 22.a veckan. Lite småkomiskt är det allt.
http://www.gravid.se/
Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.
Vi var till specialist MVC igår och barnmorskan frågar på en gång om jag brukar ha oregelbunden mens... Och om jag är säker på det här datumet etc.
Bebis mår bra iaf :D allt såg fint ut. *Ler stort* Den sparkade och grejade hela tiden medan hon kollade min lilla ängel. Den var så söt. Man såg händerna super bra när de rörde på sig och drog igop sig. Det första hon fik i bild var litens hjärta som drog ihop sig superfort
Det jag blev mest facinerad över var när hon fick in en bild på bebis mun och näsa. den drack fostervatten och det var så häftigt att se när den rörde på munnen. Åh, jag önskar man hade en sådan där maskin hemma. Eller att man fick gå lite oftare. Det är så häftigt.
Min lilla bebis...
Ja ja, nu blir det barn i Augusti istället för september, iof så passar det mig alldeles utmärkt :)
Stackars fadern får dock ingen semester. Han hade planerat in semestern den 24 augusti precis... Hoppas jag får barnet 10 dagar innan, då har han rätt att ta ut ngt grejs som gör att han får vara hemma i tio dagar :) Super coolt i så fall...
Gud tag hand om min lilla besit!
Krams på er
http://www.gravid.se/
Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Antagligen är det som mest livligt när du vilar dig. Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.
Vi var till specialist MVC igår och barnmorskan frågar på en gång om jag brukar ha oregelbunden mens... Och om jag är säker på det här datumet etc.
Bebis mår bra iaf :D allt såg fint ut. *Ler stort* Den sparkade och grejade hela tiden medan hon kollade min lilla ängel. Den var så söt. Man såg händerna super bra när de rörde på sig och drog igop sig. Det första hon fik i bild var litens hjärta som drog ihop sig superfort
Det jag blev mest facinerad över var när hon fick in en bild på bebis mun och näsa. den drack fostervatten och det var så häftigt att se när den rörde på munnen. Åh, jag önskar man hade en sådan där maskin hemma. Eller att man fick gå lite oftare. Det är så häftigt.
Min lilla bebis...
Ja ja, nu blir det barn i Augusti istället för september, iof så passar det mig alldeles utmärkt :)
Stackars fadern får dock ingen semester. Han hade planerat in semestern den 24 augusti precis... Hoppas jag får barnet 10 dagar innan, då har han rätt att ta ut ngt grejs som gör att han får vara hemma i tio dagar :) Super coolt i så fall...
Gud tag hand om min lilla besit!
Krams på er
Vecka 18
Så är man i vecka 18 som på något sätt känns helt perfekt.
På torsdag så ska jag till MVC med bebis och Pa. Det ska bli riktigt kul. Det är jätte härligt när han hänger med på grejer, hoppas han vill det också och inte bara följer med "För att."
Bebis är jätte häftig, den grjar runt i magen nästan hela tiden. Eller ja, en hel del iaf. Spec på kvällarna. Igår var det jätte häftigt. Den var inte still mycket. Det kändes som om den vände på sig och att huvudet stötte emot min mage. Ett långt drag typ. Och så fler sparkar efter det. Det är så häftigt =)
http://www.gravid.se/
Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.
Guds välsignelse!!!
Vecka 17 =)
Så var man i vecka 17. Lite häftigt sådär, bra att tiden går framåt! Ser fram emot att få träffa människan som formas och grejar runt i min mage.
Det är inte alltid bra med nätet, för allt som står där stämmer inte till fullo "Nähä" Tänker ni sarkastiskt.
Nej men så här var det, jag trodde att jag hade blivit knäpp som tyckte att det där som kändes i magen var barnet (Jag var rätt super övertygad om det) Men sedan läste jag att det kunde det inte vara hit, och man skulle känna det då och så mycket. Men på mig stämmde det inte in, så jag började som sagt tro att jag blivit knäpp.
Nu har jag pratat med en mamma så nu vet jag att jag inte är knäpp :P
Pa var super sösig igår, verkligen jätte härlig. Först pratade vi om barnet jätte mycket och länge, sedan så när vi gick och la oss la han handen över min mage. Han förstår att det är en bebis där nu =)
http://www.gravid.se/
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Nej nu ska jag gå och chatta med några människor på Gambianow.
Blessings
Det är inte alltid bra med nätet, för allt som står där stämmer inte till fullo "Nähä" Tänker ni sarkastiskt.
Nej men så här var det, jag trodde att jag hade blivit knäpp som tyckte att det där som kändes i magen var barnet (Jag var rätt super övertygad om det) Men sedan läste jag att det kunde det inte vara hit, och man skulle känna det då och så mycket. Men på mig stämmde det inte in, så jag började som sagt tro att jag blivit knäpp.
Nu har jag pratat med en mamma så nu vet jag att jag inte är knäpp :P
Pa var super sösig igår, verkligen jätte härlig. Först pratade vi om barnet jätte mycket och länge, sedan så när vi gick och la oss la han handen över min mage. Han förstår att det är en bebis där nu =)
http://www.gravid.se/
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Nej nu ska jag gå och chatta med några människor på Gambianow.
Blessings
Gravid rund:)
Nu är jag inte bara tjock längre... Nu syns det att jag är gravid... Äntligen vågar jag använda "Normala" kläder igen... Ingen kan väl missta att man är gravid nu, hoppas jag...
Bebis är väldigt lugn nu... Saknar det där fladdriga i magen... Hoppas allt är bra med liten...
Jag blir bra mer och mer glad över sötizen... Tänk att man kan älska något så litet så mycket...
Iof är det juh precis det Gud gör men... Det är Gud... Jag är bara människa...
Tillbaka till min mage, sm jag är så facinerad av. den är super stor (tycker jag.) Men det syns inte om man har jacka på sig uppmärksammade jag idag när jag träffade på en vän och han sa att det inte syntes...
Nu är det lägenhetsjakt som gäller... Någon som vet en fin, billig lägenhet i Borlänge med bra bussbebindelser?
Vet ett perfekt ställe men chansen att jag skulle få just den är minimal... Men man kan ju alltid be och hoppas. Är det rätt ställe så får Gud fixa det hela... Är det fel ställe så är det och då får jag leva med det
så var man i Vecka 16 =)
www.gravid.se:
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
När jag läste det där så vart jag liiite eftertänksam... Det där fladdret de babblade om har jag känt länge, länge... Men allt kan juh inte stämma precis juh...
Krams på er!
Gud ser er små människor!
Bebis är väldigt lugn nu... Saknar det där fladdriga i magen... Hoppas allt är bra med liten...
Jag blir bra mer och mer glad över sötizen... Tänk att man kan älska något så litet så mycket...
Iof är det juh precis det Gud gör men... Det är Gud... Jag är bara människa...
Tillbaka till min mage, sm jag är så facinerad av. den är super stor (tycker jag.) Men det syns inte om man har jacka på sig uppmärksammade jag idag när jag träffade på en vän och han sa att det inte syntes...
Nu är det lägenhetsjakt som gäller... Någon som vet en fin, billig lägenhet i Borlänge med bra bussbebindelser?
Vet ett perfekt ställe men chansen att jag skulle få just den är minimal... Men man kan ju alltid be och hoppas. Är det rätt ställe så får Gud fixa det hela... Är det fel ställe så är det och då får jag leva med det
så var man i Vecka 16 =)
www.gravid.se:
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar.
När jag läste det där så vart jag liiite eftertänksam... Det där fladdret de babblade om har jag känt länge, länge... Men allt kan juh inte stämma precis juh...
Krams på er!
Gud ser er små människor!
Glad mamma
Bebisen rör sig extermt mycket, speciellt när man åker buss. Man får världens skrattinfall, man vill skratta och skratta och skratta åt känslan man får i magen. Det är underbart.
Jag berättade för matteläraren i måndags att jag skulle ha bebis, tror han är den som blivit absolut gladast åt det. *hmm* Han själv är fyra barnspappa så det är ju förståeligt. Han blev iaf jätteglad och sken upp (Borde inte barnets pappa sett ut så?) Han trodde även att jag skulle klara B och C kursen hemifrån, Puh, B är jag ju så gott som klar med (Fick jag veta i samma veva) Så egentligen är det bara C kvar, vilket jag har tills 3.e klass på mig att fixa. Det känns rätt lugnt med det.
Engelskan å andra sidan... Hmm... Engelska B skulle vara svårare, t.o.m. min lärare sa det utan att fundera. Smart! Så den kanske det blir lite sötrre problem med. Men okej, jag ska först klara av A med MVG hade jag tänkt. Så jag får försöka tänka på det.
Det kanske inte är så smart att jag är ett "MVG/VG barn" i detta fall. Man sätter extrem press på sig själv kan jag lova. Egentligen borde jag bli glad åt VG och t.o.m. G. Men jag får världens ångest anfall när det står VG på ett prov eller en uppsats. Normalt? NEJ HALLO tjejen bli lite normal. Du går omvårdnad INTE sam eller natur eller något annat krångel. *försökte hon proppa in i huvudet* Du går omvårdnad och ska ha en bebis.
Helt ärligt, den enda som någonsin satt press på mig exkl mig själv är min man, och han vill bara att jag klarar av skolan... Är det så mycket begärt? Nu kommer jag juh inte ens göra det *suckar*
Men Bebis betyder mer än höga betyg, min lilla skatt so börjar bli så stor...
http://www.gravid.se/:
Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.
Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska
Så vecka femton, oj vad tiden går... Och barnet det växer och rör sig. Just nu tror jag den tycker jag är mycket tråkig för den rör sig och har sig i magen.
Man måste juh bara säga att man har världens underbarast klass. Helt klart! Så söta så det står hejderliga till.
De tycker att det är okej med bebis, de uppmuntrar, de erbjuder sig att vara barnvakt. Tänk omkring 15 stycken barnvakter... Jag och Pa kan säkert få ledigt iaf någon dag i månaden. Och de gör det med glädje =) Inte pliktkänsla (vad jag vet) Härliga underbara människor. GUDS RIKA VÄLSIGNELSE över er!!!
Japp människor, ju mer man lär känna er juh störra hjärta ser det ut som om ni har!
Nu måste jag återgå till läxskrivning, imorgon är det redovisning.
Krams på er
Jag berättade för matteläraren i måndags att jag skulle ha bebis, tror han är den som blivit absolut gladast åt det. *hmm* Han själv är fyra barnspappa så det är ju förståeligt. Han blev iaf jätteglad och sken upp (Borde inte barnets pappa sett ut så?) Han trodde även att jag skulle klara B och C kursen hemifrån, Puh, B är jag ju så gott som klar med (Fick jag veta i samma veva) Så egentligen är det bara C kvar, vilket jag har tills 3.e klass på mig att fixa. Det känns rätt lugnt med det.
Engelskan å andra sidan... Hmm... Engelska B skulle vara svårare, t.o.m. min lärare sa det utan att fundera. Smart! Så den kanske det blir lite sötrre problem med. Men okej, jag ska först klara av A med MVG hade jag tänkt. Så jag får försöka tänka på det.
Det kanske inte är så smart att jag är ett "MVG/VG barn" i detta fall. Man sätter extrem press på sig själv kan jag lova. Egentligen borde jag bli glad åt VG och t.o.m. G. Men jag får världens ångest anfall när det står VG på ett prov eller en uppsats. Normalt? NEJ HALLO tjejen bli lite normal. Du går omvårdnad INTE sam eller natur eller något annat krångel. *försökte hon proppa in i huvudet* Du går omvårdnad och ska ha en bebis.
Helt ärligt, den enda som någonsin satt press på mig exkl mig själv är min man, och han vill bara att jag klarar av skolan... Är det så mycket begärt? Nu kommer jag juh inte ens göra det *suckar*
Men Bebis betyder mer än höga betyg, min lilla skatt so börjar bli så stor...
http://www.gravid.se/:
Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.
Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska
Så vecka femton, oj vad tiden går... Och barnet det växer och rör sig. Just nu tror jag den tycker jag är mycket tråkig för den rör sig och har sig i magen.
Man måste juh bara säga att man har världens underbarast klass. Helt klart! Så söta så det står hejderliga till.
De tycker att det är okej med bebis, de uppmuntrar, de erbjuder sig att vara barnvakt. Tänk omkring 15 stycken barnvakter... Jag och Pa kan säkert få ledigt iaf någon dag i månaden. Och de gör det med glädje =) Inte pliktkänsla (vad jag vet) Härliga underbara människor. GUDS RIKA VÄLSIGNELSE över er!!!
Japp människor, ju mer man lär känna er juh störra hjärta ser det ut som om ni har!
Nu måste jag återgå till läxskrivning, imorgon är det redovisning.
Krams på er
Det är EN bebis
Jag tittade på den lilla skärmen intill britsen och väntade i vad som kändes som ett helt år. Jag skulle få se min bebis. Våran bebis för första gången. Pa stod en meter från mig, jag tittade på honom och han såg spänt på skärmen. <när bebisen äntligen syndes drog Pa efter andan och utbrister.
-Är det två?
Barnmorskan hade skrämmt upp oss innan med att det kanske var fler än en.
- Nejdå, skrattade hon till svar. Det är huvudet och nedre delen som ser ut som två.
Pa drog efter andan i lättnad och skrattade lite smått.
Det var så häftigt att se den lilla/lille. Den rörde sig konstant. Sparkade omkring, sträckte ut armarna åt alla håll och vände och vred på sig. Vi fick fyra jätte fina kort på bebisen. Ett av dem vart min favorit på en gång, man ser hela bebisen tydligt och ena armen har den lagt på huvudet som om den kliade sig. *skrattar* Händerna var så söööta.
Så från början:
Jag och Pa tog bussen till MVC i borlänge och tog oss upp till andra våningen och väntrummet.
Där satt vi och väntade i en kvart (vi var tidiga)
- Är du Jenny en kvinna kommer in i rummet och tittar på mig. Jag reser mig upp med på hack i häl och säger "ja"
Hon visar oss till ett rum och säger där hej till Pa.
- Så det var din mamma som hade ringt in. Jag tittar på henne (Antagligen som om hon var dum)
- Nej det var jag. Svarar jag sedan.
- Okej, då blandade jag nog ihop dig med någon annan. Hon var sådär härligt virrig under hela tiden.
Det var massor med "nej frågor" hon ställde. - Har du druckit, har du rökt, har du fel på det, har du fel på det. Inte ett ja fick den stackars människan, vilket hon iof verkade rätt nöjd med.
Så undrar hon om vi vill se bebisen, jag blir överlycklig, Självklart vill man se liten.
Och oj så häftigt det var. Sprattel spjonk.
Hon skulle ta några prover och jag fick läga mig ner (åter igen) på en brits. Ville ni höra barnets hjärta frågade hon.
Ja, jag vill då säger jag. Och hon sätter igång en liten maskin som ser ut som en gammal radio och så har hon på mig sådant där klägg igen. Efter en lång stund (några sekunder) hör man slagen, de slår jätte fort. Och så rusar det till.
- Den sparkar igen, men det känner du nog inte än.
Nej, det gjorde jag inte, men det var så häftigt bara att få höra det. och hjärt slagen:)
Guds välsignelse över den liten.
"Jag har gjort en mormor"
Så imorgon ska man då till MVC, jag längtar lite, det är liksom lite som en början på allt. Det blir lite mer allvar på något sätt. Och Pa ska följa med =) Tack!
Vad jag däremot inte längtar efter är torsdags kväll... Dags att berätta för mina föräldrar.
Förresten har jag kommit på bästa sättet att säga det på nu =) Det där med canser tänkte jag på länge och väl men kom på att det kanske skull bli lite för mycket:P
"mamma, pappa, Sandra, jag måste prata med er. Jag har "gjort en mormor"
Jag har gått i mormors spår i mycket, några saker slapp jag dock, typ atesit, lågutbildad, lillasyster och det där.
För att ni som läser ska förstå lite bättre så är min mormors historia följande:
Britt (som hon heter) Växte upp med en inte allt för snäll mamma, hon kunde vara riktigt elak ibland rent utsagt (Jag mena liksom redan här är ju det slående lika) Hennes pappa var aktiv socialdemokrat (min med) Hon hade en storebror som var några år äldre än henne själv (Stämmer inte med mig, jag är äldst)
När hon var 15 flyttade hon till Stockholm (Jag flyttade hemifrån i ett halvår typ när jag var runt 15) Där träffade hon efter ett tag en många år äldre man, min morfar. (Pa är några år äldre, 18 år äldre)
När britt var sjutton och det bara var fyra månader kvar innan hon skulle fylla 18 födde hon sin första och enda dotter, min mamma (Jag ska ha barn i september, jag fyller år i Januari. Någon som uppfattade att det skulle vara ca fyra månader kvar innan jag blir 18.)
Jag har helt enkelt "Gjort en mormor"
Sedan är Pa och morfar otroligt lika i mycket också bara för att göra det hela mer skrämmande.
Synd att de aldrig han träffa varandra, de hade haft extremt mycket att prata om.
Sedan så berättade Pa för sin mamma om att han ska bli pappa.
Hon tog upp två specifika saker
1. Hur går det nu med hennes studier, du sa att hon skulle gå klart skolan först.
2. Hennes föräldrar kommer bli jätte arga på dig.
Kul att höra från alla håll att ens barns morföräldrar kommer bli tokiga på en. Stackars Pa...
Så imorgon gäller det... Be för mig!
Vad jag däremot inte längtar efter är torsdags kväll... Dags att berätta för mina föräldrar.
Förresten har jag kommit på bästa sättet att säga det på nu =) Det där med canser tänkte jag på länge och väl men kom på att det kanske skull bli lite för mycket:P
"mamma, pappa, Sandra, jag måste prata med er. Jag har "gjort en mormor"
Jag har gått i mormors spår i mycket, några saker slapp jag dock, typ atesit, lågutbildad, lillasyster och det där.
För att ni som läser ska förstå lite bättre så är min mormors historia följande:
Britt (som hon heter) Växte upp med en inte allt för snäll mamma, hon kunde vara riktigt elak ibland rent utsagt (Jag mena liksom redan här är ju det slående lika) Hennes pappa var aktiv socialdemokrat (min med) Hon hade en storebror som var några år äldre än henne själv (Stämmer inte med mig, jag är äldst)
När hon var 15 flyttade hon till Stockholm (Jag flyttade hemifrån i ett halvår typ när jag var runt 15) Där träffade hon efter ett tag en många år äldre man, min morfar. (Pa är några år äldre, 18 år äldre)
När britt var sjutton och det bara var fyra månader kvar innan hon skulle fylla 18 födde hon sin första och enda dotter, min mamma (Jag ska ha barn i september, jag fyller år i Januari. Någon som uppfattade att det skulle vara ca fyra månader kvar innan jag blir 18.)
Jag har helt enkelt "Gjort en mormor"
Sedan är Pa och morfar otroligt lika i mycket också bara för att göra det hela mer skrämmande.
Synd att de aldrig han träffa varandra, de hade haft extremt mycket att prata om.
Sedan så berättade Pa för sin mamma om att han ska bli pappa.
Hon tog upp två specifika saker
1. Hur går det nu med hennes studier, du sa att hon skulle gå klart skolan först.
2. Hennes föräldrar kommer bli jätte arga på dig.
Kul att höra från alla håll att ens barns morföräldrar kommer bli tokiga på en. Stackars Pa...
Så imorgon gäller det... Be för mig!
Några bilder =)
Jag tänkte bara lägga upp bild på min bollgrej till mage.
Öm... efter 14 vekor :/
*funderar*
Tror nog inte det är så normalt att se ut så här... efter 14 veckor...
Barnet är ju inte ens lite stort... Vad är det då i magen... VATTEN???
Öm... efter 14 vekor :/
*funderar*
Tror nog inte det är så normalt att se ut så här... efter 14 veckor...
Barnet är ju inte ens lite stort... Vad är det då i magen... VATTEN???
Vecka 14... troligtvis
så nu är man inne i vecka 14, helt otroligt egentligen...
På torsdag, eller fredag gäller det. Brr. Jag är livrädd, berätta för mina föräldrar är ju inte helgnöje direkt.
Nej, men det blir väl första gången någonsin i hela mitt liv jag får uteångsförbud. Mamma fick utegånsförbud av morföräldrarna *haha* skitkul... eller inte...
Min mage sväller som en deg, mer och mer och mer för varje dag känns det som.
Amanda skrämde livet på mig (stackars flicka förresten, måste höra på mig och mina barnproblem)
Jag sa:
Amanda är det meningen att magen ska ha blivit så här stor redan nu?
hon sa:
Du kanske har tvillingar.
Yey.. hehe... öm... snälla inte... min tanke var:
AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH
Nej men det är nog inte så, det är bara jag som inte är van.
Jag kom på några bra/mindre bra sätt att berätta för dem på:
"Mamma, pappa, Sandra, ni vet att ni jämt tjatat på att man måste ta konsekvenserna av sitt handlande, nu är det så att jag får ta det av mitt, jag är gravid"
"Vi ska få förökning i familjen" *Jag drabbas av panik* "Katten ska ha barn"
(vill upplysa om att katten är 17 och steril sedan ett års ålder)
"Älskade mamma, ärade pappa, underbara lillasyster, jag är... gravid"
"Jo min kära familj nu är det så här, jag har canser och kommer att dö inom en månads tid" *väntar och låter de uppsuga informationen så att de blir rikigt skrämda* "Nej då jag bara skoja, jag ska ha barn i september, kul va?"
"Ni ska bli morföräldrar" *ställer mig i krigarpossition* "Snälla döda mig inte"
Annat allternativ: Säg ordet gravid så oklart att de inte hör.
Om Amanda vill hjälpa till:
Jag säger:
- Jag måste berätta en sak. *Springer upp från bordet och börjar kuta bort till ett bra gömställe*
Amanda säger:
- Hon är gravid. *Hon kutar iväg (Ännu snabbare) till ett annat ställe och ringer sedan mig för att berätta att hon fortfarande lever, om hon gör det*
Sedan finns det ju alltid en sista utväg.
Jag flyttar till Gambia fixar medborgarskap och nytt namn, sedan skickar jag ett brev via spanien, Italien, Irak, Norge hem till mina föräldrar där det står:
Jag ville bara säga att ni ska bli morföräldrar
http://www.gravid.se/ :
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Gode Gud, låt barnet få de bästa egenskaperna från mig och Pa. Amen
På torsdag, eller fredag gäller det. Brr. Jag är livrädd, berätta för mina föräldrar är ju inte helgnöje direkt.
Nej, men det blir väl första gången någonsin i hela mitt liv jag får uteångsförbud. Mamma fick utegånsförbud av morföräldrarna *haha* skitkul... eller inte...
Min mage sväller som en deg, mer och mer och mer för varje dag känns det som.
Amanda skrämde livet på mig (stackars flicka förresten, måste höra på mig och mina barnproblem)
Jag sa:
Amanda är det meningen att magen ska ha blivit så här stor redan nu?
hon sa:
Du kanske har tvillingar.
Yey.. hehe... öm... snälla inte... min tanke var:
AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH
Nej men det är nog inte så, det är bara jag som inte är van.
Jag kom på några bra/mindre bra sätt att berätta för dem på:
"Mamma, pappa, Sandra, ni vet att ni jämt tjatat på att man måste ta konsekvenserna av sitt handlande, nu är det så att jag får ta det av mitt, jag är gravid"
"Vi ska få förökning i familjen" *Jag drabbas av panik* "Katten ska ha barn"
(vill upplysa om att katten är 17 och steril sedan ett års ålder)
"Älskade mamma, ärade pappa, underbara lillasyster, jag är... gravid"
"Jo min kära familj nu är det så här, jag har canser och kommer att dö inom en månads tid" *väntar och låter de uppsuga informationen så att de blir rikigt skrämda* "Nej då jag bara skoja, jag ska ha barn i september, kul va?"
"Ni ska bli morföräldrar" *ställer mig i krigarpossition* "Snälla döda mig inte"
Annat allternativ: Säg ordet gravid så oklart att de inte hör.
Om Amanda vill hjälpa till:
Jag säger:
- Jag måste berätta en sak. *Springer upp från bordet och börjar kuta bort till ett bra gömställe*
Amanda säger:
- Hon är gravid. *Hon kutar iväg (Ännu snabbare) till ett annat ställe och ringer sedan mig för att berätta att hon fortfarande lever, om hon gör det*
Sedan finns det ju alltid en sista utväg.
Jag flyttar till Gambia fixar medborgarskap och nytt namn, sedan skickar jag ett brev via spanien, Italien, Irak, Norge hem till mina föräldrar där det står:
Jag ville bara säga att ni ska bli morföräldrar
http://www.gravid.se/ :
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Gode Gud, låt barnet få de bästa egenskaperna från mig och Pa. Amen
Lång fredag
Okej, kupolen är bra ibland, iaf när allt annat skulle ha varit stängt. Men de jobbar och står i, på långfredagen.
Jag och Amanda var dit en sväng idag. Vi gick runt som vanligt och kollade i affär efter affär. Jag fick ett mess från Madde som berättade att hon var på kupolen med sin syster. Sms.et kom extremt passande eftersom jag och Amnda strax efteråt gick på donken och käkade glass. Då kunde ju de också komma dit. Snart fick jag en varm kram av en go liten Madde. De båda systrarna var båda riktigt upppiffade och det var nära på att man inte kände igen dem. Jätte söta och snygga små damer.
Så vi satte oss ned med en varsin glass/milkshake och bara tog det lugnt, Sprang i några affärer till och så åkte jag och Amanda hem. Jag fck chans att övningsköra igen, eftersom jag aldrig övningskör (A) (eller rättare sagt, jämt övar på det)
Så man kom hem med ny uppsättning bh/trosa. Vilket var extremt behövligt. Tror varenda bh är för liten. Det värsta är väl att snart börjar brösten växa ännu mer nu, bebisar, inte bra för ekonomin...
Sus ringde igår natt och försökte förklara (Igen) bad om ursäkt och grejad.
Well jag lyssnade och frågade hur hon tänkte.
Sedan när jag för femte gången säger att jag måste lägga på eftersom Madde är i mobiltelefonen så säger hon något jag aldrig någonsin kommer att glömma och kommer ha stora problem att förlåta henne för.
- Jenny, varför gör du inte abort!!!
Det slog till i magen på mig och jag har god lust att slänga igen telefonen i örat på henne. Hon av någon borde väl veta vilken avsky jag har för sådant. Hon har kännt mig sedan vi gick i lekis, det är 11 år nu...
Alla andra i klassen vet att det inte är någon idé, ingen har ens nämnt det för mig. Okej om de pratar sins emellan, men de har aldrig sagt åt mig att göra det. Men Sus, ibland sjunker hon lägre än lägst alltså.
- Du förstår din framtid, jag fattar inte hur du kan behålla det.
"DET" är en DEN!!! Och att du inte fattar är för att du inte vill förstå.
Hon är dock inte den första att säga så, Lillo sa samma sak.
- Jenny snälla kan du inte göra abort. Men han känner mig inte lika bra, Han är äldre och vet vilket ansvar det innebär att vara förälder. Dessutom så avslutade han samtalet med:
- Skulle Pa någonsin lämna dig så finns jag här för er.
Lyssna på det ER, inte dig, ER. Han tjatade inte, han var bara orolig för min skull, att jag ska stå där ensam. Men han förstod efter att jag sagt åt honom att jag inte kan döda mitt eget barn. Förstod, sccepterade och tog in barnet i framtiden.
Nej, inte nog med att hon beskyller en av mina bästa vänner för något hon har gjort, nu vill hon att jag ska ha ihjäl mitt eget barn också, jag orkar inte med henne mer. Absolut inte.
Nej, relaxa tjejen, djupa andetag... Livet går idare, och det finns ingen som tvingar dig att någonsin prata med Sus igen. Men jag måste förlåta henne, Gud hjälp mig!
Jag och Amanda var dit en sväng idag. Vi gick runt som vanligt och kollade i affär efter affär. Jag fick ett mess från Madde som berättade att hon var på kupolen med sin syster. Sms.et kom extremt passande eftersom jag och Amnda strax efteråt gick på donken och käkade glass. Då kunde ju de också komma dit. Snart fick jag en varm kram av en go liten Madde. De båda systrarna var båda riktigt upppiffade och det var nära på att man inte kände igen dem. Jätte söta och snygga små damer.
Så vi satte oss ned med en varsin glass/milkshake och bara tog det lugnt, Sprang i några affärer till och så åkte jag och Amanda hem. Jag fck chans att övningsköra igen, eftersom jag aldrig övningskör (A) (eller rättare sagt, jämt övar på det)
Så man kom hem med ny uppsättning bh/trosa. Vilket var extremt behövligt. Tror varenda bh är för liten. Det värsta är väl att snart börjar brösten växa ännu mer nu, bebisar, inte bra för ekonomin...
Sus ringde igår natt och försökte förklara (Igen) bad om ursäkt och grejad.
Well jag lyssnade och frågade hur hon tänkte.
Sedan när jag för femte gången säger att jag måste lägga på eftersom Madde är i mobiltelefonen så säger hon något jag aldrig någonsin kommer att glömma och kommer ha stora problem att förlåta henne för.
- Jenny, varför gör du inte abort!!!
Det slog till i magen på mig och jag har god lust att slänga igen telefonen i örat på henne. Hon av någon borde väl veta vilken avsky jag har för sådant. Hon har kännt mig sedan vi gick i lekis, det är 11 år nu...
Alla andra i klassen vet att det inte är någon idé, ingen har ens nämnt det för mig. Okej om de pratar sins emellan, men de har aldrig sagt åt mig att göra det. Men Sus, ibland sjunker hon lägre än lägst alltså.
- Du förstår din framtid, jag fattar inte hur du kan behålla det.
"DET" är en DEN!!! Och att du inte fattar är för att du inte vill förstå.
Hon är dock inte den första att säga så, Lillo sa samma sak.
- Jenny snälla kan du inte göra abort. Men han känner mig inte lika bra, Han är äldre och vet vilket ansvar det innebär att vara förälder. Dessutom så avslutade han samtalet med:
- Skulle Pa någonsin lämna dig så finns jag här för er.
Lyssna på det ER, inte dig, ER. Han tjatade inte, han var bara orolig för min skull, att jag ska stå där ensam. Men han förstod efter att jag sagt åt honom att jag inte kan döda mitt eget barn. Förstod, sccepterade och tog in barnet i framtiden.
Nej, inte nog med att hon beskyller en av mina bästa vänner för något hon har gjort, nu vill hon att jag ska ha ihjäl mitt eget barn också, jag orkar inte med henne mer. Absolut inte.
Nej, relaxa tjejen, djupa andetag... Livet går idare, och det finns ingen som tvingar dig att någonsin prata med Sus igen. Men jag måste förlåta henne, Gud hjälp mig!
Påsk i intåg
Så var påsken här. Under de närmaste dagarna för flera hundra år sedan fick Jesus gå igenom saker vi aldrig någonsin helt och fullt kommer att förstå.
Det för att han älskar DIG
Jag ringde till Harsha och Fi igår. Inte för att de vart överlyckliga, men Fi grattade mig hjärtligt. Harsha grät och bad mig om och om igen om att jag skulle föda barnet, att jag inte skulle ta bort det etc. Jag försökte övertyga honom om att jag aldrig skulle göra abort, och bad även Fi att försöka förklara för honom. Att en mamma kan göra abort är för mig än mer oförstående nu än förut. Men jag ser inte ner på dem. Jag känner minst tre tjejer som gjort abort och de är alla helt underbara. Men jag skulle aldrig kunna göra något sådant.
Gud väsigne er alla. Kom ihåg att Jesus blod är utgjutet över er alla. Blod som renar.
Det för att han älskar DIG
Jag tror aldrig jag varit så arg, besviken och ledsen på en vän som jag varit de två senaste dagarna.
Hon lovade, jag litade på henne (för sista gången) och hon bröt sitt löfte helt totalt. Okej Amanda har inte varit helt tyst om att jag varit gravid heller. Men hon tänker innan och för vem innan hon öppnar sin söta lilla trut.
Jag behövde en månad, en månads tid för att bygga upp styrka och hinna gå igenom en massa saker med Pa, en månad hade hon behövt vara tyst, sedan hade hon kunnat skriva ut det på första sidan i en tidning om hon velat det.
Hon gav mig en vecka. Och sedan mitt upp i alltihop beskyller hon Amanda, jag var med, hörde det mesta och jag känner de båda så pass väl att jag vet vem som talar sanning och inte. Okej, det låter kanske jätte konstigt och så jag ska ta det lite snabbt från början... kom ihåg att det inte är ordagrant alling, men med samma innebörd. och nästan ordagrant.
- Snälla säg inte det här till någon annan nu, allihop, jag vill ha tid. Jag tittade på folksamlingen av människor framför mig och visste att de skulle berätta för sina pojkvänner, det hade de rätt till, men inte till någon annan, som inte hade med det att göra.
- Vi lovar
- Självklart inte. Alla såg på mig med ögon som sa att de skulle hålla det.
Vi gick alla till lektion och jag tog tag i Sus och drog henne lite avsides.
-Sus, lovar du? Du får absolut inte säga det här till dina föräldrar eller någon annan, okej? Inte ens säga något så att det kan tas som att jag är gravid.
- Lugn, jag lovar sa jag juh. Hon lät lite smått arg.
Jag såg efter henne och hoppades att hon skulle hålla det den här gången.
Morgonen därpå vid busstationen stod de och pratade med några tjejer vi känt sedan lekis. Jag hade nog blivit lite skraj och tyckte att de tittade konstigt på mig. Och när de båda hade gått igen frågade jag Sus och Lollo om de berättat. Båda säger nej och jag tror dem. Det var bara jag som överreagerade.
Så en vecka senare står vi och väntar på att bussen halv fyra skulle ta oss alla hem.
Sus och Sofie (en tjej från vår gamla klass för femhundra år sedan) satt och pratade.
- Jenny, om hit lite. Sofie ropade och jag gick dit med en ond aning.
- Vad är det jag inte vet om? Sofie tittar nyfiket på mig och jag ser oförstående på henne. Okej den frågade fattade jag inte.
- Sus frågade om jag visste något om dig. Jag tittar på Sus och hon ler glatt tillbaka, ett leende jag inte besvarar för fem öre.
- Sofie, det var verkligen inget, det har absolut inte med dig att göra. Jag har inte sagt något bakom din rygg eller något. Svarar jag med ett tack att hon inte sa något mer.
Jag ser hur Susanna öppnar munnen och är livrädd att hon ska säga något.
- Nej hon och Pa bråkar jätte mycket. Jag ser argt på Sus och frågar mig själv varför hon hade blandat in Pa när jag inte sagt ett ljud om honom. Jag går därifrån och ser hur de båda sitter och pratar tyst med varandra, Jag berättar för de övriga av klasskamrater med pojkvänner som sitter där vad det handlade om.
- Amanda! Kom hit. Sofies röst igen och jag ser åt deras håll med onda aningar.
- Har du sagt NÅGOT? Amandas röst skär sig på bussstationen och jag är säker på att varenda kotte som satt där hörde henne. Hon säger något mer och kommer sedan tillbaka gående mot oss med Sus skrikande efter:
- Amanda nu har du försagt dig.
Jag ser att Amanda är på väg att gå upp i taket och lika så Lollo blir rosenrasande över det hela. Jag själv var också arg, arg över att hon inte kunnat vara tyst, över att hon inte hållt sitt löfte. Besviken så att jag vet inte vad.
Bussen kom och vi alla fem sätter oss ned. Jag Lollo och Amanda framme i bussen. Sofie och Sus bak.
Kom bak jag måste prata med dig
Mobilen plingar till och det står att det är från Sus. Jag svarar med ett enkelt
Nej
Jag får ett nytt medelande med en text där hon beskyller Amanda för att ha sagt det, att hon inte sagt ett ord.
Med det sms.et bestämmer jag mig för att jag inte kommer att kunna prata med henne på ett normalt mänskligt sätt. Hon svek mig och sedan skyller hon på Amanda, Det räcker så. Inget mer, jag var trött på det,
När hon ringde till min mobil efter att hon klivit av bussen svarar jag inte och efter femte gången stänger jag av mobilen, jag orkade inte...
Dagens händelser stärkte bara gårdagens. Jag orkar inte prata med henne, höra hur ledsen hon är i ena stunden och i nästa få höra att allt var Amandas fel, för så är det alltid... Jag fick ett brev, och ja, det hela gick ut på att ge mig och Amanda skuldkänslor för gårdagen. Ett förlåt som inte betydde ett skit för henne kan jag vara så säker på.
brevet avslutades med: "Om du vill prata med mig kommer jag antagligen inte att vilja höra på" eller något liknande. Och med det avslutet kom en lättnadskänsla över mig. Bra, tänkte jag, då behöver jag inte längre känna att det är jag som inte vill prata.
Hon försökte prata med mig idag, jag sa att hon var välkommen att prata, men att hon fick göra det med de andra i klassen runt omkring,
- det är kanske inte ens om det. Snäser hon åt mig.
- Du kan lika väl prata med mig här, svarar jag lugnt tillbaka.
- Bara så att du vet så tänker jag berätta om det här för Cecilia. (våran mentor)
- Gör det, säger jag och går ut genom dörrarna. Cecilia kommer lägligare än väntat.
- Cecilia! säger jag och vi möts i korridoren. Bara så att du vet så är jag med barn.
Cecilia blir smått överraskad. Och jag försklarar att jag hade tänkt att berätta efter lovet men att eftersom jag ville vara den att berätta och inte Sus så sa jag det nu.
Jag fick en varm kram och ett grattis.
Nu är det lugnt, jag är fortfarande besviken, men, vi har lov nu. och jag får väl helt enkelt snart ta mig i kragen och berätta för mina föräldrar att de ska bli morföräldrar.
Barnet det arma stackars barnet.Hon lovade, jag litade på henne (för sista gången) och hon bröt sitt löfte helt totalt. Okej Amanda har inte varit helt tyst om att jag varit gravid heller. Men hon tänker innan och för vem innan hon öppnar sin söta lilla trut.
Jag behövde en månad, en månads tid för att bygga upp styrka och hinna gå igenom en massa saker med Pa, en månad hade hon behövt vara tyst, sedan hade hon kunnat skriva ut det på första sidan i en tidning om hon velat det.
Hon gav mig en vecka. Och sedan mitt upp i alltihop beskyller hon Amanda, jag var med, hörde det mesta och jag känner de båda så pass väl att jag vet vem som talar sanning och inte. Okej, det låter kanske jätte konstigt och så jag ska ta det lite snabbt från början... kom ihåg att det inte är ordagrant alling, men med samma innebörd. och nästan ordagrant.
- Snälla säg inte det här till någon annan nu, allihop, jag vill ha tid. Jag tittade på folksamlingen av människor framför mig och visste att de skulle berätta för sina pojkvänner, det hade de rätt till, men inte till någon annan, som inte hade med det att göra.
- Vi lovar
- Självklart inte. Alla såg på mig med ögon som sa att de skulle hålla det.
Vi gick alla till lektion och jag tog tag i Sus och drog henne lite avsides.
-Sus, lovar du? Du får absolut inte säga det här till dina föräldrar eller någon annan, okej? Inte ens säga något så att det kan tas som att jag är gravid.
- Lugn, jag lovar sa jag juh. Hon lät lite smått arg.
Jag såg efter henne och hoppades att hon skulle hålla det den här gången.
Morgonen därpå vid busstationen stod de och pratade med några tjejer vi känt sedan lekis. Jag hade nog blivit lite skraj och tyckte att de tittade konstigt på mig. Och när de båda hade gått igen frågade jag Sus och Lollo om de berättat. Båda säger nej och jag tror dem. Det var bara jag som överreagerade.
Så en vecka senare står vi och väntar på att bussen halv fyra skulle ta oss alla hem.
Sus och Sofie (en tjej från vår gamla klass för femhundra år sedan) satt och pratade.
- Jenny, om hit lite. Sofie ropade och jag gick dit med en ond aning.
- Vad är det jag inte vet om? Sofie tittar nyfiket på mig och jag ser oförstående på henne. Okej den frågade fattade jag inte.
- Sus frågade om jag visste något om dig. Jag tittar på Sus och hon ler glatt tillbaka, ett leende jag inte besvarar för fem öre.
- Sofie, det var verkligen inget, det har absolut inte med dig att göra. Jag har inte sagt något bakom din rygg eller något. Svarar jag med ett tack att hon inte sa något mer.
Jag ser hur Susanna öppnar munnen och är livrädd att hon ska säga något.
- Nej hon och Pa bråkar jätte mycket. Jag ser argt på Sus och frågar mig själv varför hon hade blandat in Pa när jag inte sagt ett ljud om honom. Jag går därifrån och ser hur de båda sitter och pratar tyst med varandra, Jag berättar för de övriga av klasskamrater med pojkvänner som sitter där vad det handlade om.
- Amanda! Kom hit. Sofies röst igen och jag ser åt deras håll med onda aningar.
- Har du sagt NÅGOT? Amandas röst skär sig på bussstationen och jag är säker på att varenda kotte som satt där hörde henne. Hon säger något mer och kommer sedan tillbaka gående mot oss med Sus skrikande efter:
- Amanda nu har du försagt dig.
Jag ser att Amanda är på väg att gå upp i taket och lika så Lollo blir rosenrasande över det hela. Jag själv var också arg, arg över att hon inte kunnat vara tyst, över att hon inte hållt sitt löfte. Besviken så att jag vet inte vad.
Bussen kom och vi alla fem sätter oss ned. Jag Lollo och Amanda framme i bussen. Sofie och Sus bak.
Kom bak jag måste prata med dig
Mobilen plingar till och det står att det är från Sus. Jag svarar med ett enkelt
Nej
Jag får ett nytt medelande med en text där hon beskyller Amanda för att ha sagt det, att hon inte sagt ett ord.
Med det sms.et bestämmer jag mig för att jag inte kommer att kunna prata med henne på ett normalt mänskligt sätt. Hon svek mig och sedan skyller hon på Amanda, Det räcker så. Inget mer, jag var trött på det,
När hon ringde till min mobil efter att hon klivit av bussen svarar jag inte och efter femte gången stänger jag av mobilen, jag orkade inte...
Dagens händelser stärkte bara gårdagens. Jag orkar inte prata med henne, höra hur ledsen hon är i ena stunden och i nästa få höra att allt var Amandas fel, för så är det alltid... Jag fick ett brev, och ja, det hela gick ut på att ge mig och Amanda skuldkänslor för gårdagen. Ett förlåt som inte betydde ett skit för henne kan jag vara så säker på.
brevet avslutades med: "Om du vill prata med mig kommer jag antagligen inte att vilja höra på" eller något liknande. Och med det avslutet kom en lättnadskänsla över mig. Bra, tänkte jag, då behöver jag inte längre känna att det är jag som inte vill prata.
Hon försökte prata med mig idag, jag sa att hon var välkommen att prata, men att hon fick göra det med de andra i klassen runt omkring,
- det är kanske inte ens om det. Snäser hon åt mig.
- Du kan lika väl prata med mig här, svarar jag lugnt tillbaka.
- Bara så att du vet så tänker jag berätta om det här för Cecilia. (våran mentor)
- Gör det, säger jag och går ut genom dörrarna. Cecilia kommer lägligare än väntat.
- Cecilia! säger jag och vi möts i korridoren. Bara så att du vet så är jag med barn.
Cecilia blir smått överraskad. Och jag försklarar att jag hade tänkt att berätta efter lovet men att eftersom jag ville vara den att berätta och inte Sus så sa jag det nu.
Jag fick en varm kram och ett grattis.
Nu är det lugnt, jag är fortfarande besviken, men, vi har lov nu. och jag får väl helt enkelt snart ta mig i kragen och berätta för mina föräldrar att de ska bli morföräldrar.
Jag ringde till Harsha och Fi igår. Inte för att de vart överlyckliga, men Fi grattade mig hjärtligt. Harsha grät och bad mig om och om igen om att jag skulle föda barnet, att jag inte skulle ta bort det etc. Jag försökte övertyga honom om att jag aldrig skulle göra abort, och bad även Fi att försöka förklara för honom. Att en mamma kan göra abort är för mig än mer oförstående nu än förut. Men jag ser inte ner på dem. Jag känner minst tre tjejer som gjort abort och de är alla helt underbara. Men jag skulle aldrig kunna göra något sådant.
Gud väsigne er alla. Kom ihåg att Jesus blod är utgjutet över er alla. Blod som renar.
Ekonomin?
Vi hade precis datakunskap... Jag hade liiiite tråkigt... man lärde sig tyvärr inget idag... Hmm...
Men det man gjorde var lite interesant. jag kom fram till att i dags läget skulle jag har ungefär halva studiebidraget kvar... vart tog då pengarna vägen? Just ja, Gambia!
Men det var på ett sätt även lugnande, vi kan använda mitt studiebidrag till blöjor *skrattar smått* jahao...
Dags att skaffa jobb nu då kanske... fasst samtidigt, det fixar sig...
Jag ska nog göra något liknande för att se om jag kommer att ha råd med bebis... se hur mycket den kommer kosta i början, snacka om att låta praktiskt lagd, men kan vara bra...
blöjor, tvättmedel, nya kläder till mig och den, barnvagn, spjälsäng etc. Tur att man har syskon som har lite resurser. Speciellt resursen erfarenhet!!
Gud, ta han om barnet, låt hon/han vara till en välsignelse!
Skola + bebis = VAD?
Okej, jag börjar oroa mig lite när det gäller bebis och skola. Jag kanske kommer få lov att hoppa över en halv termin, och ta igen den sedan för visso, men iaf. Vad ska Pa säga? Han kommer juh bli knäpp när han hör det. eller inte knäpp, men han kommer inte bli glad iaf. Men det är kanske bra, man kan plugga lite grann men i en lugn takt och så går man i skolan i ett halvår till ungefär när man gått klart trean. Det kna vara ett sätt iaf. Jag tar iof inte examen fören ett halvår senare, men helt seriöst, gör det så mycket när man har en liten besit hemma?
Jag är överlycklig och kan verkligen inte hjälpa det.
Det går ite att se på det hela på ett dåligt sätt. Okej jag får gå i skolan lite längre. Okej min ekonomi kommer inte att fungera som den ska och jag kommer säkert vara slut efter förlossning och allt. men endå! HALLO Jag ska ha en livs levande människa i magen!
Så musik var det ja, det blev klassiskt när jag och amanda var i farten, fast hon hade nog hellre sett att jag lyssnat på tokio hotel. Och vi tog såklart kort för att föreviga det hela... eftersom hon inte är så förtjust i klassiskt så satte vi hörlurar på högsta volym mot magen istället. *skrattar* vet inte om barnet uppfattade något, men jag och Amanda hade super roligt åt det hela.
Jag träffade min Lilla Madde idag, var så länge sedan man såg henne. Hon är så söööt. Fick kramar hela tiden.
Sedan hade vi matte med 7or och 8or... Kändes liiiite dumt när man kunde mindre än de. *ehum* Jag har bra betyg i Akursen... Men klarar inte 7/8.ors kurs... *skrattar snett*
Mn jag hade riktigt roligt. Oj vad härligt det var att sitta där inne i klassrummet igen. Alfabetet vi gjorde för 4 år sedan sitter fortfarande uppe på väggen... Tänk, fyra år... Då var man juh bara en liten plupp...
Jag är överlycklig och kan verkligen inte hjälpa det.
Det går ite att se på det hela på ett dåligt sätt. Okej jag får gå i skolan lite längre. Okej min ekonomi kommer inte att fungera som den ska och jag kommer säkert vara slut efter förlossning och allt. men endå! HALLO Jag ska ha en livs levande människa i magen!
Så musik var det ja, det blev klassiskt när jag och amanda var i farten, fast hon hade nog hellre sett att jag lyssnat på tokio hotel. Och vi tog såklart kort för att föreviga det hela... eftersom hon inte är så förtjust i klassiskt så satte vi hörlurar på högsta volym mot magen istället. *skrattar* vet inte om barnet uppfattade något, men jag och Amanda hade super roligt åt det hela.
Jag träffade min Lilla Madde idag, var så länge sedan man såg henne. Hon är så söööt. Fick kramar hela tiden.
Sedan hade vi matte med 7or och 8or... Kändes liiiite dumt när man kunde mindre än de. *ehum* Jag har bra betyg i Akursen... Men klarar inte 7/8.ors kurs... *skrattar snett*
Mn jag hade riktigt roligt. Oj vad härligt det var att sitta där inne i klassrummet igen. Alfabetet vi gjorde för 4 år sedan sitter fortfarande uppe på väggen... Tänk, fyra år... Då var man juh bara en liten plupp...
Vecka 13... (kanske)
Så är man i vecka tretton.
I morse när jag satt på mig jackan och väntade på att min (extermt sega och helt omöjliga) lillasyster skulle bli klar så att vi kunde komma iväg till skolan trodde jag att jag blivit knäpp. Jag ville bara gråta, pga. ingenting! Alltså nog för att jag gråter till böcker och filmer, men det här?
Hoppas det har med bebis att gör och inte håller i sig. Lite dumt kändes det ju att stå där rakt upp och ned och kämpa mot tårarna.
Jo, men sådant är livet. Började störtgråta istället när jag lästa en bit ur romanen jag betar av. Men det är förståeligt.
Jag kan inte förstå hur en människa kan skriva så bra, det här blir min andra favvo författare kan jag lova. Boken är ju underbar.
Vecka tretton, oj, oj, oj... Ungen växer och min mage känns uppsväll och knäpp. När man precis vaknat på morgonen och lägger händerna på magen känns det som en minifotboll. eller en tennisboll kanske... Men iaf det är jätte häftigt, jag har en bebis i den där lilla klumpen!
Vad gällande mina nya klädval *skrattar högt* käretid säger jag bara. Men det blir stora tröjor ett tag framöver nu. Fick låna en röd tröja av Amanda, den var riktigt tevligt (om man inte tänker på vad som står på den *hmm*)
Idag har jag en rosa, egentligen helt gräslig tröja. Jag har den som myströja, för visst är den mys. Men inget man har på sig bland människor :P
http://www.gravid.se/:
Risken för missfall har minskat med ca 65 % när man kommit in i vecka 13 och den första tredjedelen av graviditeten är tillända.
Barnet är nu 11 veckor gammalt och ca 65-78mm långt från huvud till stjärt. Det är färdigbildat i den mån att barnet nu bara ska växa och mogna, tills att det kan överleva utanför sin mammas kropp. Inälvorna har nu börjat förflytta sig längre in i kroppen. Bukspottskörteln börjar producera insulin och levern börjar utsöndra galla. Barnets hals är färdigbildad och redan tillräckligt stark för att barnet ska kunna röra på huvudet. Ögonen flyttar sig till sitt läge på framsidan av huvudet och även öronen intar sin normala position. Det finns forskning som tyder på att barnet börjar uppfatta ljud nu. Öronen är färdigutvecklade först i v.24 men man tror att fostret hör med hjälp av receptorer i huden som tar upp vibrationer.
Jag hatar siffror för missfall, det påminner om att barnet faktiskt kan dö.
Jag vill ju ha kvar min lilla besit juh, vill se den färdigutvecklad och helt underbart söt.
Vill se den lära sig prata och gå, springa och cykla, läsa och skriva. Inte dö pga. missfall :/
Men min darling börjar uppfatta ljud kanske, dags att spela skivor med bra budskap på. Bye bye hiphop and r&b säger jag bara. Fram med de gamla lovsångsskivorna som jag djupt älskar men inte tänkt på så mycket den senaste tiden. Bye bye knasiga ungdomstid. welcome back 13 åriga lilla tjej som lyssnade på bra musik dagarna i ända =)
I morse när jag satt på mig jackan och väntade på att min (extermt sega och helt omöjliga) lillasyster skulle bli klar så att vi kunde komma iväg till skolan trodde jag att jag blivit knäpp. Jag ville bara gråta, pga. ingenting! Alltså nog för att jag gråter till böcker och filmer, men det här?
Hoppas det har med bebis att gör och inte håller i sig. Lite dumt kändes det ju att stå där rakt upp och ned och kämpa mot tårarna.
Jo, men sådant är livet. Började störtgråta istället när jag lästa en bit ur romanen jag betar av. Men det är förståeligt.
Jag kan inte förstå hur en människa kan skriva så bra, det här blir min andra favvo författare kan jag lova. Boken är ju underbar.
Vecka tretton, oj, oj, oj... Ungen växer och min mage känns uppsväll och knäpp. När man precis vaknat på morgonen och lägger händerna på magen känns det som en minifotboll. eller en tennisboll kanske... Men iaf det är jätte häftigt, jag har en bebis i den där lilla klumpen!
Vad gällande mina nya klädval *skrattar högt* käretid säger jag bara. Men det blir stora tröjor ett tag framöver nu. Fick låna en röd tröja av Amanda, den var riktigt tevligt (om man inte tänker på vad som står på den *hmm*)
Idag har jag en rosa, egentligen helt gräslig tröja. Jag har den som myströja, för visst är den mys. Men inget man har på sig bland människor :P
http://www.gravid.se/:
Risken för missfall har minskat med ca 65 % när man kommit in i vecka 13 och den första tredjedelen av graviditeten är tillända.
Barnet är nu 11 veckor gammalt och ca 65-78mm långt från huvud till stjärt. Det är färdigbildat i den mån att barnet nu bara ska växa och mogna, tills att det kan överleva utanför sin mammas kropp. Inälvorna har nu börjat förflytta sig längre in i kroppen. Bukspottskörteln börjar producera insulin och levern börjar utsöndra galla. Barnets hals är färdigbildad och redan tillräckligt stark för att barnet ska kunna röra på huvudet. Ögonen flyttar sig till sitt läge på framsidan av huvudet och även öronen intar sin normala position. Det finns forskning som tyder på att barnet börjar uppfatta ljud nu. Öronen är färdigutvecklade först i v.24 men man tror att fostret hör med hjälp av receptorer i huden som tar upp vibrationer.
Jag hatar siffror för missfall, det påminner om att barnet faktiskt kan dö.
Jag vill ju ha kvar min lilla besit juh, vill se den färdigutvecklad och helt underbart söt.
Vill se den lära sig prata och gå, springa och cykla, läsa och skriva. Inte dö pga. missfall :/
Men min darling börjar uppfatta ljud kanske, dags att spela skivor med bra budskap på. Bye bye hiphop and r&b säger jag bara. Fram med de gamla lovsångsskivorna som jag djupt älskar men inte tänkt på så mycket den senaste tiden. Bye bye knasiga ungdomstid. welcome back 13 åriga lilla tjej som lyssnade på bra musik dagarna i ända =)
12 veckor eller?
De sa att bebis var 12 veckor på ungdomsmottagningen när jag var där i onsdags och när jag var hos kardiologisten i Torsdags räknade även han på att ungen var i 12.e veckan. Så tills jag varit hos MVC så är ungen 12 veckor i mina ögon. Och oj vad man blir nyfiken på allt om barnet, det kan jag lova med säkerhet.
www.gravid.se:
Ditt barn är ca 60mm långt från huvud till stjärt och vikten är omkring 18g. Barnets huvud blir rundare i formen och hon eller han ser mer och mer ut som ett människobarn från topp till tå. De inre organen fortsätter att utvecklas, speciellt hjärnan. Fingrar och tår har delat på sig och skelettet blir allt hårdare. Könsorganen börjar formas i enlighet med fostrets kön.
Hypofysen som sitter på hjärnans undersida, börjar producera hormoner och stämbanden börjar bildas. Barnet rör sig alltmer i livmodern och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Matsmältningssystemet klarar nu att tillgodogöra sig glukos (socker) och navelsträngen transporterar näring och avfallsprodukter mellan moderkakan och barnet.
Så snart är man i vecka tretton. Hmm, 40 veckor ungefär... det är ett tag kvar, ett halvår. Tur att man har lite att se fram emot.
27.e ska man då till MVC lite häftigt sådär, massor av saker händer hela tiden. Jag ser fram emot det, om det inte vari för Pa hade jag nog varit överlycklig. Man kan väl säga att hans avvisande sätt inte är det trevligaste.
Jag blir tjurig bara av att se honom nu,
När jag berättade såg han ut som om det inte var sant. Näst intill förstörd, det är han som har tjatat på att få bli pappa i ett helt år. Det var lite därför jag kände mig så lugn med allt. När jag väl behöver honom som mest finns han inte där. Han ville inte ens prata om det, "Jenny jag vill titta klart på tv, sedan kan vi prata" Vem säger så till en nyliven gravid? speciellt när ungen är HANS. Ibland längtar jag bara tillbaka till Gambia, då hade vi legat och pratat om en massa "om" han trodde att jag var gravid redan i Januari, men då hade inte jag varit med på noterna alls. Självklart var inte jag gravid. Men vi pratade, massor med prat och myspys, het perfekt. Men nu är i inte i Gambia, vi är i Sverige...
Barnet är en välsignelse trots allt. Jag längtar efter på att få hålla henne/honom i famn för första gången extremt mycket.
En liten bebis, en liten nådegåva helt från Herren.
Tänk va, att gå runt och dra på en liten söt i flera månade och sedan äntligen få se bebis i verkligheten.
"Ni föräldrar reta inte upp era barn, utan fostra oh förmana dem i Herren" Efs 6:4
Kom ihåg det tjejen när du blir mamma!
Krams på er
www.gravid.se:
Ditt barn är ca 60mm långt från huvud till stjärt och vikten är omkring 18g. Barnets huvud blir rundare i formen och hon eller han ser mer och mer ut som ett människobarn från topp till tå. De inre organen fortsätter att utvecklas, speciellt hjärnan. Fingrar och tår har delat på sig och skelettet blir allt hårdare. Könsorganen börjar formas i enlighet med fostrets kön.
Hypofysen som sitter på hjärnans undersida, börjar producera hormoner och stämbanden börjar bildas. Barnet rör sig alltmer i livmodern och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Matsmältningssystemet klarar nu att tillgodogöra sig glukos (socker) och navelsträngen transporterar näring och avfallsprodukter mellan moderkakan och barnet.
Så snart är man i vecka tretton. Hmm, 40 veckor ungefär... det är ett tag kvar, ett halvår. Tur att man har lite att se fram emot.
27.e ska man då till MVC lite häftigt sådär, massor av saker händer hela tiden. Jag ser fram emot det, om det inte vari för Pa hade jag nog varit överlycklig. Man kan väl säga att hans avvisande sätt inte är det trevligaste.
Jag blir tjurig bara av att se honom nu,
När jag berättade såg han ut som om det inte var sant. Näst intill förstörd, det är han som har tjatat på att få bli pappa i ett helt år. Det var lite därför jag kände mig så lugn med allt. När jag väl behöver honom som mest finns han inte där. Han ville inte ens prata om det, "Jenny jag vill titta klart på tv, sedan kan vi prata" Vem säger så till en nyliven gravid? speciellt när ungen är HANS. Ibland längtar jag bara tillbaka till Gambia, då hade vi legat och pratat om en massa "om" han trodde att jag var gravid redan i Januari, men då hade inte jag varit med på noterna alls. Självklart var inte jag gravid. Men vi pratade, massor med prat och myspys, het perfekt. Men nu är i inte i Gambia, vi är i Sverige...
Barnet är en välsignelse trots allt. Jag längtar efter på att få hålla henne/honom i famn för första gången extremt mycket.
En liten bebis, en liten nådegåva helt från Herren.
Tänk va, att gå runt och dra på en liten söt i flera månade och sedan äntligen få se bebis i verkligheten.
"Ni föräldrar reta inte upp era barn, utan fostra oh förmana dem i Herren" Efs 6:4
Kom ihåg det tjejen när du blir mamma!
Krams på er
