Nej dags att spacea upp sig...
Sedan jag började blogga här har jag inte skrivit lika mycket som förut. det är inte lika kul längre känns det som.
Men jag ska börja blogga på space igen. det var roligare och gick bättre tyckte jag. Ni får ha det så kul här på blogg.se Vi kanske hörs och syns igen.
Var så jätte välsignade
Vecka 25 =)
Så är man inne i nästa vecka... =) *super glatt leende*
På torsdag ska jag till Pa och på fredag ska vi till mvc. Det ska bli skojs.
I helgen var Pas syster i Falun en sväng. Jag vart super trött. Mot källen var jag på tjejgrupp med girlzen och efter det åkte jag till Falun. Jag var super duper trött när jag väl kom fram runt elva. Jag hade jätte lust at bara gå och lägga mig. Men först lära jg ju hälsa på gästerna. Jali behövde hjälp med datorn och Pa tyckte att vi kunde ta det idag så att allt var klart att bara skriva ut imorgon. (Han har ingen skrivare utan måste till bibblan) Så vi började och var klara två!!! TVÅ Jag har inte lagt mig så sent på länge. Och vi kom ju inte i säng på en gång endå.
På natten så var Pa så underbar som han bara kunde vara. Helt plötsigt lägger han handen på magen och verkligen bara myser. Jag blev helt paff. Nog för att han har haft handen mot magen. Men nu ar det verkligen bara "Perfekt" Det var som om det var mellan han och bebis. Jätte gulligt.
På lördagsmorgonen ville jag bara SOVA. Men nej då. Vi skulle ju skriva ut allt papper. Så det var det vi gjorde vi cyklade till stan. Det var kokhett och Gambia kändes inte så långt borta längre. När vi väl kom fram så var det stängt, det var ju annandag pingst. DET hade jag inte tänkt på. Så vi köpte frukt och så tog vi oss hem igen. Jag gick! Cykeln var super knas.
När vi äl kom hem sprang Pa ner till grannarna och frågade dem om han kunde få låna deras skrivare. Några minuter senare kommer han upp med en skrivare. "Det är våran om den fungerar"
Vi fick en skrivare och papper men... ingen installations cd. Så det var ut på internet för att ladda hem.
När allt var klart, DÅ kommer grannarna med cdskivan. Bra tajming, eller inte. Det fungerade iaf =) Så nu har han en skrivare. Sedan var det en massa mera krångel men det fick ett lyckligt slut.
Sedan kom Fsarr med barnen och det blev fullt hus. Jag gillar henne, hon är så enkel på något sätt. Super söt människa. De böjade att prata om att gå hem vid sju på kvällen men kom inte hem fören vid halv tolv. Så det blev ännu en lång dag. Pa åkte till Mendi och firade hans födelsedag vid halv nio.
Innan han åkte lät det så här:
"Jag kommer hem vid nio halv tio"
"Jag kommer hem vid halv tio"
"Jag är hemma senast 10"
"Jag kommer mellan tio och halv elva"
Klockan 12 skickade jag ett mess och frågade om han var okej. Då var han påväg hem.
Som sagt Afrikaner och tid har aldrig gått hand i hand.
Runt ett något kom han och la sig tror jag. Jag har lite minnesluckor eftrsom jag faktiskt sov mellan det att han kom hem och gick och la sig.
På med lyset så att man inte har en chans att sova. Han trodde att jag legat vaken, jamen glöm det älskling.
Han vart förlåten gånger tusen när han drog in mig i famnen och la handen över magen. Super sötz,
http://www.gravid.se/
Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion.
De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.
Herre ta hand om min lilla ängel.
Och ängelns pappa!
Amen
Bebis tokig
Igår hade jag en "perfekt eftermiddag" Jag kom hem till ett nästan tomt hus=ingen lillasyster, en mamma som skulle iväg. Sedan fixade jag kattens mat, åt mellis och bestämmde mig för att ta en promenad. Jag är ute oh går i 1½ timme och kommer hem perfekt för att se min lillasyster bli iväg skjutsad av mamma.
Jag får recept av mormor så att jag kan baka och ställer mig och bakar bullar. Jag hade superkul, var helt mjölig och överlycklig. Min bebis låg så snällt och sov hela tiden i magen. Bullarna blev helt underbara, smakade precis som mormors (vilket är underbart) Sedan praktiserade jag att göra mat och hålla koll på bullarna samtidigt och det gick super det med. Sedan kom kvällen, bullarna låg i frysen och jag var jätte trött och benen och fötter värkte jätte mycket. Sängen var underbar att lägga sig i. Och när jag hade lagt mig för att sova (+ringa Pa) då kommer lillasyster hem.
Helt perfekt.
Jag vill vara hemmafru! Jag kan föreställa mig det så tydligt.
Jag går upp på morgonen för att göra iordning frukost till man och barn.
Tar hand om barn och tvätt på förmiddagen, kanske hälsar på en vän som själv är hemma.
Lagar mat. Städar eller tar en sväng till någon lekpark i närheten.
Kommer hem för att förbereda kvällsmat åt hela familjen.
Små myser på kvällen med man och barn. Och lägger mig sedan med en bra bok innan jag själv somnar.
Låter inte det idylliskt så vet inte jag ;)
Okej... det kommer aldrig att hända eftersom min verklighet ser annorlunda ut. Men, iaf... Drömma kan man juh. Och göra det så idylliskt det bara går.
Idag hade vi en lite diskussion, jag Sandra å Nette. Det slutade med att Sandra "hatade oss båda."
Och hon sa: "Jag ska aldrig prata med dig nå' mer" till mamma.
Och Nette skrattade och sa att sådär var Jenny också i din ålder.
"Nej" tänkte jag, "sådär var inte jag alls". För det första så sa jag att jag inte skulle prata om det något mer så gjorde jag inte det.
Ta kyrkan som exempel, jag försökte undvika det samtalsämnet så gott det gick, det är som barnet och Lars nu. Man håller tyst för att bevara husfriden och säger man för mycket känner man sig bara dum.
...Nej jag var inte så när jag var yngre. När jag var yngre höll jag vad jag sa.
Det finns många samtalsämnen jag undviker eller aldrig tar upp pågrund av tidigare diskutioner med min mor.
Min lillasyster å andra sidan, hon babblar på om exakt samma saker om och om igen. Man skulle kunna tro att hon var programerad till att dra oss till vansinne.
Jag fick sådana flashbacks att jag höll på å bli vansinnig. Ska jag aldrig släppa det där?
Jag har blivit super rädd om min bebis och det blir bara värre. Förut tänkte jag inte mycket på saker som t.ex. att om mamma bromsar snabbt nu kan hon skada barnet. Som idag när hon och Sadra bråkade som små tokar. Jag satt bak och var livrädd att hon skulle bromsa för häftigt så att magen kom i kläm eller något. Jag höll nästan på att börja gråta. Okej, det är inte likt mig. Jag ville bara att hon skulle stanna bilen så att jag fick kliva ur. Jg hade kunnat gå hem, men jag vågade inte säga ett ord ifall att jag skulle göra det värre. Eller att hon skulle få något slags psykbryt och tvärnita bara för att jag bad henne om att sakta ner eller stanna.
Och det är jämt så nu. Jag är supernoga när jag går över vägen, för tänk om jag blir påkörd och bebis blir skadad.
Eller när jag går i trappor, det blir ju nästan som ett handikapp eftersom jag är livrädd för att trilla och göra illa... BEBIS.
Ja blir inte klok på mig själv. Jag håller på å bli knäpp helt enkelt... Jag har nästan aldrig brytt mig om hur någon kör när jag är med i bilen (om jag inte är orolig för att polisen ska stoppa oss)
Nej jag är knäpp, jag är på god väg iaf. Och jag känner mig bara så självisk man kan bli...
GUD ta hand om bebis så att den får födas frisk och kry.
Amen
6 MÅNADER
Ahh... Idag är det sex månader...
24 veckor... Love it!
Har precis haft muntligt nationellaprov i engelska... det var... kul... eller något...
http://www.gravid.se/
Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.
Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop.
På fredag eller lördag ska jag till Pa... *thihi* Yaya och Foday kommer dit =) Jag är glad... Super glad...
Sötnosarna... Om inte Foday vet om att jag är gravid sedan förut kommer han att få veta det då... Undrar vad den lille mannen säger... hmm...
Krams
Mardrömmar sovande och vaken
Nog för att jag längtar efter att föda bebis men jag har sådana mardrömmar om vad som kan hända.
Mardrömmar när jag sover och när jag är vaken.
För några nätter sedan drömmde jag att jag födde min bebis, helt smärtfritt. det var lite häftigt egentligen. Bebisen sparkade och hade sig i magen så att fötterna syntes klart och tydligt jag kunde hålla i foten genom magen typ.
Sedan så var det någon där som bara drog ut bebisen. Och jag kan fortfarande känna hur det kändes att ha den lilla i famnen trots att det bara var en dröm. Han/hon var alldeles kladdig men så söööt. Sedan så ringde telefonen jag svarade och bebisen lyckades på något sätt trassla sig ur mitt grepp och ramla rakt ner i kakelplattorna i golvet där jag stod. Hela barnet skrumpnade ihop till något fosilliknande och var död. Det var hemskt. det är hemskt jag kan fortfarande känna hur hjärtat stannade när jag såg hur barnet slingrade sig ur mitt grepp. Fortfarande känna bebisen när den rörde sig omkring. Usch... Nej inge kul.
Sedan har jag skräcksenarion framför mig när jag är i vaket tillstånd.
Att Pas mamma eller släktingar ska ta barnet och omskära det. Usch, vill inte. Det blev ännu värre sedan jag fick veta att de ska bjuda in hans mor att bo här i tre månader runt bebis födelse. Samtidigt förstår jag Pa, han vill att hans mamma ska se bebis innan hon dör. Men iaf, hon kommer lägga sig i så fruktansvärt. Usch... Jag överdriver nog, men egentligen känner jag inte människan. Hon kan vara hur förstående som hellst. Bara det att... nej, litar inte på henne. Om hon bara var som min farmor, min söta lilla farmor, snacka om svärmorsdröm. Tack och lov att hon finns så att man har någonstans att rymma en eftermiddag eller något med barnet om man inte orkar vill säga.
Pa litar jag på, han skulle aldrig göra något. Men det blir en helt annan sak.
Så imorgon är det skola. Ska bli skönt faktiskt... Skola, skola, skola =)
Thihi så härligt.
Krams
